Tröttheten tar överhand, helt uttömd på energi och lust att göra något. Att inte kunna sova och så detta med rastlösa ben, så fort jag skall lägga mig tillrätta så börjar benen streta och dra och hoppa och krypa i dem. Bara att kliva upp och gå och stretscha och massera i timmar.Jag orkar inte med det här.
Finns inget att göra åt, ben och sömn, inga tabletter hjälper.
Våren kommer sakta krypande och snön försvinner och det blir bara fläckar överallt bara snöhögarna kvar. Solen har skinit ett par dar men det är ingen värmebölja omkr.+5 på dagarna, blåser idag, tar på snön det också.
Carola1+t%C3%B6s3_1_22.jpg)
3 kommentarer:
Ja fy fasen rent ut sagt...sorgen tar musten ur oss.
Ser inget slut på den och det finns ju inget heller.
Sa till min handläggare på FK idag att jag vill ta ut sjukersättning.
44 år och pension.
Jag orkar inte hålla på att bråka med dom mer.
Jag har helt enkelt gett upp.
Orken finns inte så jag känner så väl igen mig i det du skriver Birgitta.
Kramar!
Ja Sus, jag förstår dej det är grymt hur det blivit livsglädjen vill inte infinna sig. Ändå kämpar vi vidare dag för dag med sorg och annat elände.
Vår kamp tar aldrig slut så länge vi lever.
Kram
Så sant...
tröttheten tär på en redan en slutkörd kropp och själ.
Vi kämpar varje dag att hitta en mening, en ny väg att gå och försöka förstå det omöjliga.
Tack för att Ni finns och delar med er av känslor, vi är inte ensamma att känna så här!
Många kramar Mimmi-theos mamma
Skicka en kommentar