År 2025 blev ju inte det år som förväntats, tvärtom, en ny president i ett annat land väder upp och ned på hela världen. Hur han lyckats med det är en gåta, alla sitter bara där o gapar utan att stoppa eländet.
Och inte är det slut på krigen, det blossar upp flera och raserar allt i sin väg som byggts upp i de krigshärjade länderna. Fattigdomen brer ut sig även i rikare länder. Matpriser, el priser och tullar gör ju inte att vi får det bättre. Till och med, i förr så lugna Sverige där man kunde gå ut på kvällar i mörker utan att vara rädda är en svunnen tid. Kriminella och skjutgalna härjar här, massaker i skolor med många döda, bomber som förstör och skapar osäkerhet på gator och boplatser, mest varje dag.
De här är inte ett land jag ville lämna till mina efterlevande ättlingar. Min barndom var enkel men väldigt trygg och vi byggde upp våra liv i harmoni. Vem kan man lita på, och vilka, och varför har folk blivit så fylla av hat och förstörelse.
Dagarna ilar förbi, jag gör allt jag måste, fortfarande kan jag göra allt själv, jo visst jag har blivit äldre och jag är inte lessen för det. När min tid kommer, ja det vet ingen, så klart tänker jag på mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, att det skall bli en bättre här på jorden inte detta kaos.
Detta är min mor o jag år 2009Mor levde ytterligare 10 år hon blev 98. Det är 6 år sedan hon gick bort, kommande höst. Jag saknar att kunna åkta till henne och sitta och prata om allt.
Det är 21 år den 6 maj, sedan jag miste min älskade dotter 2004. Det är fullkomligt ofattbart att tiden ändå gått, för själv känner jag det som nyss. Saknaden är hemsk, inte blir den mindre med åren, nej då, den gör lika ont.
Min Carola saknar dej, du finns med mig för alltid