249.

6 Maj 2009

248. Idag 6 maj

Idag är det 5 år sedan jag miste min älskade dotter. Den 6 maj kl.08.23 2004 lämnade hon oss för att gå till en annan plats. Jag önskar med hela mitt hjärta att hon har frid och ro från alla smärtor.
Min vandring här har och är lång och tung och fylld med sorg och oändlig saknad efter henne.
Jag har varit till kyrkog. satt blommor och tänt ljus. Där fanns en röd ros redan och hennes mormor har också satt en bukett blommor där.
Det har kommit en del regnskurar men när jag var hos henne var det uppehåll och solen kom fram och solen skiner nu också. Tänker åka dit lite senare i kväll.

Carola, jag älskar dig och saknar dig oändligt men vi ses igen det är jag förvissad om inget kan ta den tron från mig./Din mamma

247. Det var en gång

Det var en gång en mor och hennes 3 barn, barnen växte upp blev de finaste barn man kan tänka sig, välartade duktiga och vackra, de fick egna barn och allt var som det skulle vara. Men en dag rasade mammans värld samman, hennes hjärta blev krossat för hon förlorade ett av sina barn. Inget blev sig likt igen. Nu måste hon börja ett nytt liv, ett liv hon aldrig ville ha och som hon aldrig kunde föreställa sig, sorgen i hennes hjärta är för alltid där och saknaden av det barn hon förlorat.
Det är med tungt hjärta hon måste fortsätta sin vandring här på jorden men hon har hoppet om att en dag åter få samla alla sina barn runt sig när tiden är inne och alla fått leva klart sina liv till ålderdommen, hon hoppas och ber om att det aldrig skall behöva hända igen att ingen skall behöva drabbas av en sån förlust.
Mamman älskar alla sina barn och barnbarn de är hennes allt.

246. Valborg

Åker till kyrkogården sätter blomlådan med penseer på plats efter att tagit bort all ljung som nu går att ta bort och snyggar till där framför stenen, tänder ljus.
Sedan står jag bara där framför min dotters sten ser hennes bild, tystpratar med ögon fulla av tårar, värkande hals och gråtfyllt hjärta, kämpar för att trycka ner så jag kan köra hem. Men det sitter i hela vägen hem måste trycka ner mera för att se att köra. Ett rent vansinne är det.
Det är soligt men inte varmt. Hör smällare senare på kvällen och rök från majbrasor.
Minnen dyker upp från forna dar. Så nära men ändå så långt borta. Två världar. Två liv. Vill ha tillbaka mitt förra liv, nu genast.

245. Så var det gjort

Åkte och fick däcken skiftade till sommardäck spolade och klar att bära in i källaren igen. Men först måste jag bära ut dem till bilen och sedan in igen det blir 8 däck att bära och känns i armarna men nu är det gjort.
Så var jag och köpte penseer till Carolas plats måste plantera dem i kruka för där går inte att gräva ned dem än. Och så handla för helgen ett helt dagsverke idag.

Ute är det soligt och fint och det känns änteligen som våren är här och sommaren kommer. Isen på havet utanför är borta. Igår fanns där en del is men i morse var den borta, skönt.
Min äldsta dotter som bor söderöver har haft vår länge och sommar så vi ligger nog en månad efter här i år men det går fort när det bär till.
Synd bara att sommaren är så kort jämfört med vintern. Trots jag är född och bor i norr gillar jag inte vintern.
Här uppe lär det brinna majbrasor lite här och var och så förståss en del smällare om det inte är för torrt.
Förr när barnen var små åkte vi alltid till en majbrasa och tittade och lyssnade på körsången. Mycket förändrats med åren.
Trevlig valborg alla!

244. Senare Söndag kväll

Klockan är över 22.00 och det är skymning här och snart mörkt men än ser man allt ute.
Jag bestämde mig för att gå ut med soporna vi har sortering här. Jag fick gå 2 ggr, andra ggn med tidningar och reklam. Fick en sån underlig känsla som om jag var tillbaka till tiden strax efter begravn. Luften, omgivningen var som en annan plats gick som i ett tomrum och väntar på vad? Inget kändes verkligt var som innesluten i nåt slags ingenmansland. Det går inte att beskriva känslan i ord men ont ont gör det.
Att kastas tillbaka 5 år i tiden så här vill jag inte uppleva men kan inte göra något för att stoppa det. Känner mig som en främling i den här världen. När skall jag vakna ifrån det här??
Så konstigt det blivit först glädjen över att få vara med de mina en dag och så in i något helt annat senare på kvällen.Vad är verklighet igentligen.

243. Söndag

Far och dotter (min son och mitt barnbarn)tycker de är så söta bilder på dem två. Översta bilden tagen idag.

Idag liksom hela veckan är det fint väder.
Jag har ringt och bjudit hem min son med fam på middag till idag men de ville hellre att jag kom dit eftersom de håller på att riva köket för att göra nytt.
Så jag tog helt sonika och packade ned middagen och tog med och åkte till dem.
Lilla Mira och jag lekte i timmar medan de höll på med rivningen.
Gissa om jag var slut så ovan som jag är att sitta på golvet och bära och gå omkring med Mira. Men roligt hade vi två, särskilt jag, pussar och kramar fick jag i massor
helt underbart.