söndag 23 januari 2022

Lördag 21 januari 2022

 Det jag aldrig trodde skulle hända, har hänt. Mellan jul å nyår 2021-2022 så ramlar jag o bryter höften. Å jag har ingen aning om hur det hände. Jag minns inte vad jag gjorde eller hur jag hamnade på sovrums golvet kl 05.20 tidig tisdag morgon 28 dec 2021 på morgonen. De jag minns är att jag måste få tag i telefon som ligger på sängbordet. På något sätt  kunde jag ringa min son.  Sedan minns jag inte ambulanspersonalen eller färden till sjukhuset. Minns jag skulle röntgas både höft o skalle. Jo jag hade brutit höften men de hittade inte orsaken. Det troliga, kom vi fram till, var att jag fått ett blodtryckfall o svimmat. Blev operation och skruv o platta med 4 skruvar. Och nu lära jag mig gå igen. 3 dagar låg jag inne på ortopeden. Men jag hade faktisk roligt där med min rumskamrat och en fantastisk personal av undersköterskor o sköterskor. De va så trevliga. 

Ja så blev mitt avslut på 2021. Kom hem nyårsafton. Men de blev ju liksom väldigt stillsam. 3-6 månader är läkningen om allt går bra men kan få räkna med längre också.







 

torsdag 23 september 2021

693. Lite av det som hänt

 Jag fick min första covid-19 vaccin 1 april i år. Så skönt att få det gjort. Fick tid till vaccin för 2:a covid vaccinering och det blev 3 juni. Kändes så skönt ha det gjort. Denna isolering som varit har tagit hårt. Men jag har i alla fall kunnat åka och handla själv. Nu kan jag äntligen träffa mina barn o barnbarn på riktigt.

Men detta år har inte varit helt smärtfritt. Helt plötsligt nu i slutet av augusti så upptäcker jag att jag fått konstiga utslag på övre sidan av benen. Tog och googlade på det och förstod att nu var det bäst kontakta läkare. Problem var att det var fredag kväll och enda läkare man får ta i är via webben. Så det gjorde jag, fick träffa läkare via videosamtal. Jodå det var som jag trodde jag hade råkat ut för Ringorm, läkaren skrev ut salva och annat som jag skulle behandla detta med. Det blev långvarigt och dessutom var det smittsamt så nu sitter jag här igen och måste undvika all kontakt, tja närkontakt. Hur detta gått till är för mig en gåta eftersom man blir smittad av djur o andra smittade. Nu har jag inga djur och de mina har inte heller några djur, så det är obegripligt. 

Tur jag har en son och hans fästmö som kan hjälpa mej vid behov.

Saker och ting händer utom kontroll. Men de är bra att fortsätta vidare genom livet den tid man har.

Sommaren har varit varm, allt för varm ibland, men bättre det än höst o vinter. Regna och snö är inte nåt jag längtar till. Nu är den här i alla fall, HÖST.

Naturen kan verkligen förändra sig själv detta är en vy mot en ö.

Detta är himlen som verkar stå i brand men så är det inte

Tänder ett ljus för min så saknade dotter.


lördag 1 maj 2021

692. Tiden står stilla...

                                                 Soluppgång 07.00 mars 2021

Vad är det som händer i vår värld. Är det någon där ovanför, som tycker att nu får det var nog, straffar för all ondska och vanvård av vår värld. Vem vet. Allt är bara så konstigt. Här sitter jag och kan inte påverka det som händer, inte jag ensam. Kan inte träffa vem jag vill, saknar barn o barnbarn, men vi får ta det via video. Tack o lov att den finns. Men jag följer rekommendationerna, inte vill jag bidra till att föra covid-19 smittan vidare. 

Nej, jag vill inte bli sjuk i den, och vill inte att mina nära och kära skall drabbas. Så långt som just nu, har alla klarat sig. En lång, lång vinter är till ända. Det är och har varit en deprimerande väntan på, att allt skall lugna ner sig, men så har det inte blivit. 

Men jag har i alla fall, fått min första covid-19 vaccinations spruta, den andra får jag i början på juni. Ja jag fick Astra Zenica, inga problem för mig, inga biverkningar, och inte ens ömt, på vaccinations stället på armen. Vilken lättnad jag kände, när jag fick den. Men oj, vilket kaos det blev från början, alla ville ha samtidigt. Här i mitt land, har de gått efter ålder. Äldsta först, från 80 år och äldre o sjukhus personal, vårdpersonal mfl, sedan neråt, yngre, alltså från 75 och därefter 70 och så vidare i ålder. Jag tillhör inte de äldsta, så det blev en lång väntat.  

Så här ser jag ut när jag åker och handlar, eller annat som måste göras utanför min dörr. Och där andra personer finns. Inget onödigt åkande. Tur jag har min egen bil.

Våren börjar idag, första maj. 

För mig är maj månaden den allra svåraste tiden. Det var idag, en lördag för 17 år sedan, som jag åkte efter ambulansen in till sjukhuset för min älskade dotter var så sjuk. 5 dagar vakade jag och senare några till över henne. Hon kom aldrig därifrån, hon kom aldrig tillbaka hem.

Aldrig, kan jag glömma, att jag förlorade min älskade dotter. Aldrig, glömmer jag den vånda och skräck jag kände, under dessa dagar. Jag blev totalt krossad av förlusten. Allt blev bara mörker och dimma. De var hemskt. Det tog flera år att komma ifrån detta mörka och lära sig leva med saknade och sorgen. Blir aldrig densamma igen.

Fortfarande idag kommer allt tillbaka just denna tid. Oro och tankar kommer och tårarna rinner.

 

Du finns alltid med mig, varje dag, alltid älskad, alltid saknad, aldrig glömd

Dagen då hon lämnade oss är snart här. Torsdag den 6 maj 2004.

Jag önskar att dagen då hela världen släpps fri från coronaviruset skall komma snart. Att vi ska få en lugn och fin sommar. Att det ska bli mer "normalt" igen så vi kan umgås med våra nära kära igen. Tiden är så kort för så många äldre, vi vill träffa våra barn och barnbarn nu. 


måndag 18 januari 2021

691. Inte slut ännu

Nu är julen slut och nytt år har börjat. Julen var snöfri och mild + grader. Ovanligt ja, men tiden nu, är på alla vis ovanlig och skrämmande. Pandemin fortsätter och smittan fortsätter eskalera efter julhelgerna. Folk inser inte, att vi inte kan göra allt, som vi hade friheten att göra innan covid-19. Det är skrämmande hur folk beter sig. Hänsyn till andra finns inte i deras egovärld. Vilka drabbas hårdast? Jo, gamla och de svaga och sjuka. Så lite som begärs och ändå inte följs. Hålla avstånd, inte åka kommunalt i onödan, stanna hemma, inte samlas mer än 8 mm. Visst är det tråkigt men bättre det än bli sjuka och till och med dö.

Jag använder visir, men mest munskydd och handskar när jag handlar mat och håller avstånd. Det är viktigt för mig att hålla mig frisk och inte utsätta andra för fara. Åker enbart och handlar mat, och då på mer säkra tider, då det är minst risk för mycket folk. En gång i veckan.

Den 11 januari kom snön och ovädret samtidigt, varar några dagar. Men de är normalt här. Och på samma gång kommer kylan. Minus -5 gr till att börja med, sedan -11gr och så några dagar nu med -14-15 gr. Otänkbart för mig, att ta bilen och åka till nån affär. Dessutom startar den inte. Jag har sonen, som kommer och startar den åt mig, men eftersom jag har problem med lungorna, så kan jag ändå inte gå ut i kylan.

Vaccinering är på gång. Men de första, som får vaccin är de på vårdhem, äldre boende och som har hjälp i hemmet, samt vårdpersonalen. Jag tillhör det äldre 70+ inte helt frisk, men sköter mig själv med allt. Jag får vänta, nån gång i februari i bästa fall. Inget jag kan påverka. Men det blir ett självklart "Ja" till vaccination.

Jag roar mig med lite släktforskning, så tiden går fort ändå. Intressant faktiskt och har fått ihop en hel del av släktleden. Det mesta har jag sökt själv, i kyrkoböcker utan hjälp eller kostnad. Har stor släkt i Norge och här i Sverige. Har även testat webbsidor som, MyHeritage, men får mycket av det jag redan vet. Betalar inte för nåt som jag redan har.

Håll er friska, alla ni ute i världen. Det måste bli ett slut på pandemin.

💓🙏🌍

Amaryllis en gåva till jul från min syster

Min så saknade dotter, ännu en jul utan henne.  


Avatar på mig själv, en förskönad verson

Jag själv framför datorn, nyårsafton 2020-2021, med video kontakt, med  mina barn och barnbarn. Det blev riktigt trevligt faktiskt, med uppvisning av våra olika middagar, småprat till 12 slaget och ett GOTT NYTT ÅR


 

lördag 5 december 2020

690. När tar detta slut

 En andra omgång pandemi har blossat upp. Vad har förändrats i folks beteenden. Inte mycket, tyvärr. Allt för många struntar i rekommendationerna när det gäller hålla avstånd, att inte samlas fler än 8 st, inga offentliga fester (även hemma) och stanna hemma om du känner dig dålig.

Och vilka är det som drabbas värst? Jo dom gamla och de med underliggande sjukdomar och sjukhuspersonalen, de jobbar ihjäl sig.

Tack o lov har jag och de mina klarat sig bra så här långt. Men de har alla följt vad som gäller. De håller sig hemma, de som kan, arbetar hemifrån. Håller avstånd. Inga onödiga resor mm.

Själv använder jag, munskydd och plasthandskar, när jag åker och handlar. Har köpt ett visir, som jag ska använda också. Men det är väldigt få av dem man möter i affären, som har munskydd eller annat. De har inte förstått, att man ska hålla avstånd, eller så bryr de sej inte om, att de kan smitta andra. 

Som om det inte är nog, så har det regnat hela hösten, och nu vintern, ingen snö. Verkligen trist väder, man kan verkligen undra om, änglarna och himlen gråter, över oförståndiga människor. Och, även den kriminalitet som råder mitt i all bedrövelse. Aldrig trodde jag det fanns så mycket ondska i världen.

Det är inte många veckor kvar till julafton. Själv pyntar jag som vanligt, även om jag inte kommer att ha främmande. Kommer att träffa son och hans barn (mina barnbarn) en stund på julafton. Men blir att hålla avstånd. Han har stor villa så det är lättare hålla avstånd där.

Tiden går trots allt. Hur tråkigt det än är, och förhoppningsvis blir det, covid-19 vaccineringar i januari, men inte för alla samtidigt. Sjuka och åldringsvården, hemvård samt sjukhuspersonal blir de första som vaccineras.

Soluppgång den 31 oktober 2020 kl.07.13 
Jag själv som tagit bilden från min balkong
1:a Advent 2020

Advent stjärnor och advent stakarna är på plats 1:a advent
Tänder ett ljus för min dotter i fönstret
Fönstren på balkongen
Advent i köksfönstret
MIN ÄLSKADE DOTTER 
Ännu en jul är här utan dej. Det gör ont i mamma hjärtat.

Vad finns kvar att göra, jo, baka lite matbröd, städa vidare, sedan julgran och annat. Dagarna går fort nu. Mitt bästa köp i år var, en robotdammsugare. Både dammsuger och torkar golven. De spar på rygg och kraft.

💖🙏

Hoppas Att alla skall förstå, att vi Alla måste hjälpas åt, att få bort denna hemska virus pandemin.

lördag 29 augusti 2020

689 Sommaren är nästan slut

 Idag lördag kväll. Sitter och läser och scrollar runt i fb. Det händer dåliga saker i mitt land, förutom covid-19. Vi har alltid känt oss trygga här, men inte nu längre. Det är en hel del år nu, som det varit en massa skjutningar och skolbränder och misshandel mm. Sverige är inte Sverige, det är inte det trygga land jag vuxit upp i. 

Själv blev det ambulans färd till sjukhuset i maj. Men som tur är var det inte corona viruset. Fick magproblem och kräkningar och blev helt snurrig. Kunde inte äta eller dricka. 

Blev ett dygn på sjukhuset, dålig syresättning, och jag var uttorkad och hade för lågt kalium värde, vilket kan leda till propp i hjärtat enligt läkarna. Så nu äter jag tabletter för detta också.

En förfärlig tid har det varit, karantän sliter på livsgnistan. Numera åker jag och handlar själv, givetvis har jag både munskydd och plasthandskar på mig och håller avstånd.

Jag har bil och tur de, så jag kan åka ut en sväng. Och träffa mina barnbarn o son, ute och med avstånd. De är omänskligt att sitta totalt isolerat, så lång tid. Men håller man avstånd och skyddar sig och undviker folk går det bra. 

Här uppe i norra delen av landet har covid-19 avtagit, inga döda på flera månader, inte heller är det några akutfall, och mycket få smittade. Förhoppningsvis håller de sig och har stannat upp. Skolorna har börjat, så fortfarande gäller att tvätta händerna, och hålla avstånd. 

En solig och varm sommar har det varit, och fortfarande skiner solen varje dag här. Men det är torrt, för vi har bara haft några åskregnskurar.

Men det känns i luften att hösten är på G. Jag kan inte påstå att jag gillar hösten och vintern. Hösten är vacker med sina färger men i övrigt när träden fäller sina blad blir det grått och trist. Man får tända alla sina lampor och mysa med tända ljus.

                                     Kvälls solen har färgat himlen
                                          Tidig morgon 
     
Hade inget att göra så jag tog och sydde mig en keps.


lördag 27 juni 2020

688. Världen är upp och ned

Det är länge sedan jag skrev här. Det har hänt en hel del i mitt liv sedan sist. Bra och mindre bra.
Begravning av mamma, de blev en fin högtid, lugn och stämningsfull. Bara de närmaste har vi kommit överens om.
Så kom julen den blev också annorlunda. Vintern började sent med lite snö och inga stora köldknäppar.
Januari kom och med de en massa födelsedagar i slutet på månaden. 5 av mina kära, son och 2 barnbarn samma datum och 3 dagar efter blev det 2 till med samma datum, ett barnbarn och barnbarnsbarn. Blir lite stressigt. Och just de dagarna var de dåligt väder och oplogat men åkte ändå för att fira med dem.

Så helt plötsligt i början mars vaknade jag och hade illrött ansikte. Bara ansikte och värst på pannan. Försökte allt möjligt men inget hjälpte ville inte visa mig och i samma veva börjar de där med corona, från Kina.  När det började bli allvar här så fick jag tillsägelse av min lilla syster att inte gå utanför dörrarna. Handla skulle hon och min son göra. Så blev de, skrev ner vad som behövdes och de handlade åt mig. Karantän blev det allt eftersom veckorna gick började jag känna att nu blir jag galen snart, att sitta här hemma utan att få träffa en enda människa, bara de som handlade åt mig och de genom dörrspringan. Nu var det dags se över mediciner och annat som man måste ha på apoteket. Inga problem, bara att beställa via nätet och få det hem till dörren. Det fungerade perfekt.

Dagar och veckor går och inga förändringar, rekommendationer från Folkhälsomyndigheterna, att är man 70+ ska man stanna hemma, i övrigt vara noga med att tvätta händerna ofta och hålla avstånd till andra.

Som jag upplever allt var de mer eller mindre kaos inom sjukvården innan de började fatta allvaret i det hela, pandemi, hela världen blev smittad. Och ingen visste vad man skulle göra. Sedan efter någon månad eller så, började en del, att inte ta det hela på allvar. Då menar jag människorna, här i mitt land. Börjar gå ut på restaurang och student fester och annat. Vi är ett avlångt land, så det tog sin tid innan den närmade sig Norrland. 

Jag var tvungen att fixa min bil, för att få den godkänd. Jag beställer tid på en auktoriserad verkstad, för att de skulle fixa felen, de var nåt med bromsarna och vindrutespolning. 
Vilken service de skjutsade mig hem i min bil, fullt säkert för mig och blev sedan hämtad när jag skulle få tillbaka min bil.