måndag 3 april 2017

672. Lång tid sedan sist

Det var länge sedan jag skrev något här. Men det har varit en del att ta tag i.
5 av de mina har haft födelsedag i slutet på januari. En har haft födelsedag i mars.
Var på ettårs kalas hos yngsta barnbarnsbarnet i slutet januari.
Sedan har ett av mina barnbarn gift sig, för några veckor sedan. Själv fick jag en kallelse för en förundersökning av mina ögon, på grund av grå starr. Fick sedan en kallelse för operation av båda ögonen den 29 mars, men fick telefon från Ögon Centrum, att de måste ändra tiden och att jag skall få en ny kallelse. Jag blev väldigt besviken, för jag hade inställt mig mentalt på, att få det gjort. Nu får jag vänta igen, men hoppas få min operation denna månad. Jag har redan väntat sedan i september 2016. 
Idag var jag och besiktigade bilen, gick så där, fick anmärkning på vänster bak broms, att den inte var bra. Så jag körde direkt till bilverkstan, fick en tid för kontroll av brom och åtgärd.  
Kan vara så enkelt att den kärvar och behöver smörjas. Jag kör väldigt lite så då kan bromsarna börja kärva. Behöver bromsa oftare.  😊 
Vädret har varit lite upp och ned. Det började med att bli ganska behagligt med sol och varmgrader så all snö försvann. Sedan kom bakslag, vilket är att vänta här denna årstid. Det kom en massa snö inte så varmt, grått och sedan regn, så snön försvann igen.
Våren tar nya tag hoppas jag. 💗

Yngsta barnbarnsbarnet på 1 års dagen, kladd med egen tårta.


söndag 8 januari 2017

671. Julen är över o ett nytt år har kommit

Jaha, så nu har man överlevt ett år till. Julstök och julpynt och julafton med sonen och familj. Nya året firar jag inte nåt speciellt.
Första snön kom 3 januari. Så vi fick ingen vit julafton. Lite trist, eftersom det liksom tillhör julen.
Efter snön kom kylan. Det har varit över -20 gr C i flera dagar, men nu håller det på att bli mildare igen. Idag -7 gr C.
Jag har gjort det lätt för mig när det gäller julklappar, de är så många nu mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, så det enda är, att skänka pengar. Då får de stora barnbarnen köpa vad de vill och föräldrarna får handla till de små. Jag har inte orken, att åka till en massa affärer och dessutom inte veta man vad de redan har.

I övrigt har det varit en lugn jul.
Första helgen i december hade jag, son med familj och ett barnbarn med familj, på middag här hos mig. (De andra bor inte i närheten, utan många, många mil ifrån.)
I stället för att laga maten själv, vilket blir för mycket, så tog jag och använde mig av catering.
Fick själv bestämma menyn och fick den levererad ända in till lägenheten. Toppen.
Hade gjort lite jul, genom att jag satt upp julgardiner, dukar och så klart, stod alla adventsstjärnor och adventsljusstakar på plats och lyste i fönstren och ljusslingorna på balkongen. Trevligt blev det. 5 vuxna blev vi och 3 barn, i ålder en på 10 månader, en på 5 år och så en på 9 år.

Besökte förstås mor också på julen. Hon är 95 år och pigg men klarar sig inte själv, bor på äldreboende.

En syster kom på besökte till mig i november, blev fika och lite små prat. Bror och svägerska kom också en dag. De hade svartvinbärs sylt med och en julblomma.

Den sista december köpte jag mig en ny mobil, efter en del funderande. Jag tyckte jag behövde en med bättre kamera och större display. Sonen och jag åkte och köpte, bra att ha med, han vet mer än mig när det gäller mobiler.
Jag behöver ingen avancerad men skall ändå vara typ nyare modell.
Så klart gick resten av dagen till att titta igenom mobilen och prova alla funktioner. Så nu tycker jag nog att jag kan det rätt bra.

I övrigt tycker jag att jag mår ganska bra. Hoppas det håller i sig.

GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET 2017
 ÖNSKAR JAG ALLA.

OCH FRED OCH RO I VÄRLDEN

Utsikt från min balkong den 2 januari hade inte kommit så mycket snö den dagen


fredag 28 oktober 2016

670. Snart vintertid igen..

Oktober är snart över. Fortfarande bar mark och löv kvar på träden. Det var nån vecka i mitten av oktober vi hade frostnätter men sedan kom regnet och nu har det varit några soliga dagar.
Dagsljuset är kortare och det börjar mörkna kring 17 tiden.
Min sondotter var här och sov över 7 oktober. Mys med farmor gillar hon, jag med förstås.

Mitt första barnbarnsbarn fyller 1 år den 30 oktober. Inte klokt så tiden går fort.


Ryggen är inte bättre men jag får leva med det. Det svåra är att gå och stå och inte sitta för länge.
Inte många alternativ.
Jobbigt när jag skall åka och handla. Oftast, fast jag intalar mig själv att inte handla tunga saker, så blir det tungt ändå. Tur jag har bil. Tur att affären har parkering nära ingången, då kan jag köra vagnen ut till bilen. När jag kommer hem, har jag min egen shoppingvagn sk Dramaten. Och jag har bara att dra den, från markplan, direkt till hissen där jag bor.
För 2 veckor sedan lämnade jag in en ansökan om, Färdtjänst, som det heter. Man kan beställa bil och den hämtar upp vid ingången, och jag kan åka och handla eller åka och besöka mina barnbarn, kostar inte så mycket. Bra också, för jag kan själv beställa sjukresa, om jag skulle behöva åka till läkare eller sjukhus. De ringde från kommun och jag hade blivit beviljad, och de ville träffa mig personligen. Så på måndag kom en från kommun hem till mig och gav mig information hur det fungerade.
Nu känner jag mig lite tryggare. Ja, jag får Färdtjänst, även om jag har bil. Det är ju inte alla gånger jag kan köra.
Rullator har jag också fått genom sjukvården.


Sommartiden är slut och nu i helgen vrider vi tillbaka klockan 1 timma och det kallas vintertid. Tycker ju inte de gör så stor skillnad precis, när det gäller ljuset.
Har börjat lite med pyssel igen, gör lite snöstjärnor (flingor) att hänga i fönstren. De är gjorda av toalettrulla, målar och så glitter.



Alla helgons dag, den 5 november, och även gravsmyckning. All denna saknad efter min dotter, vad gör jag av den? Den får finnas med dag som natt. Den bär jag med mej, vart än jag går. Jag kan hantera den bättre, men tanken finns alltid där, varje dag. Så är det och så förblir det tills det är min tur.
Tack o lov, så jag har mina 2 andra barn, barnbarn o barnbarnsbarn och mina syskon och min mor.



torsdag 6 oktober 2016

669. Hösten är här och vintern nalkas

Så har det gått några månader igen. Mitten av Augusti, fyllde min mor 95 år. Alla vi 4 barn var där och firade henne. Hon fick blommor från kyrkan och andra släktingar.
Barnbarnen växer, skolan har börjat och i övrigt är det lugnt. Sonen har varit till Brasilien genom sitt jobb i 2 veckor, men är tillbaka hemma nu.
En lång sommar med lite regn, bra väder och först nu i oktober, för några dagar sedan kom frosten.
Alla träd har inte skiftat färg ännu och ingen har fällt bladen helt.
Undrar hur vintern blir.
Själv har jag drabbats av rygg problem. Atros. Går hos fysioterapeut varje vecka för massage. Det lindrar lite. Tråkigt när det blir så, blir allt svårare att göra något men jag kan i alla fall små pyssla hemma och stickat har jag gjort också. Väldigt många år sedan jag stickade, är inte riktigt min grej.

Jag har fått hem en rollator, så jag kan gå ute, om det skulle behövas.
Var till optikern för att kontrollera synen i augusti och byta glasögon. Men blev inga nya glasögon, eftersom optikern såg, att min lins på höger öga var grumlig, grå starr, trodde hon. Så hon skulle skicka en remiss till Ögoncentralen för vidare utredning.
Jag fick ett brev därifrån några veckor senare, att de mottagit remissen och att jag skulle få en kallelse längre fram.
Jag ringde in till Ögoncentralen och frågade om väntetid och talade om , att det var omöjligt för mig att ta mig dit per buss, på grund av min KOL och bara med bil, om jag hade någon som kunde skjutsa mig. Vilket min son kan men bara om han inte är utomlands i jobbet.
Nåväl, jag kan få sjukresa, genom sjukhuset, väntetiden är omkr. 3-4 månader för undersökningen av mina ögon. Det är bara att vänta och sedan få veta om det eventuellt blir operation.

Nu i helgen skall mitt näst yngsta barnbarn (8 år) övernatt hos mej, från fredag efterm. till lördag förm. Hon har ringt flera gånger och vill komma och sova över hos sin farmor, det är jag det. Så klart vill jag det också.



 Jag, min mor och på fotot min mor håller i är, min dotter, hennes son och barnbarn. 5 levande generationer. Tyvärr miste jag min yngre dotter, för mer än 12 år sedan nu, men om hon fått leva, så hade vi varit 5 generationer där också. Nu blev det ett tomrum mellan mig och mitt barnbarn och hennes barn, mitt barnbarnsbarn. Lite förvirrande det här.

En dag i sänder är mitt nya motto.



tisdag 2 augusti 2016

668. Sommaren är kort

Ja, sommaren går mot sitt slut. Augusti är den sista sommar månaden.
Augusti är min äldsta dotters födelsemånad. Men hon bor för långt bort för att jag skall kunna åka till henne och gratta. Nä, det är inte jämna år men ändå. 80 mil är för långt. Dessutom klarar jag inte
av så jobbiga resor numera. Allmän tillståndet är väl inte i topp. Men jag mår rätt bra när det gäller min KOL. Det är kroppen i övrigt som har lite konstigheter för sig. Det är lite svårt att göra sånt som jag skulle vilja göra orken finns inte. Det är inte kul och det är svårt att acceptera att det är så här.

Barn och barnbarn och även barnbarnsbarnen mår bra och de är viktigast.
Min mor är frisk om än kroppsligt svag så är hon klar i huvudet och nu om några veckor fyller hon 95 år. Lite märkligt att tänka sig att hon är friskare än jag om än inte kroppen hennes är så stark.

Ja, jag gör det jag kan. De bra dagarna gör jag så mycket som möjligt, passar på när det går bra. Visst blir jag trött och slut, men jag kan ju ta en vilopaus när det behövs.

Träffar den av mina barn som bor här i närheten och så klart barnbarnen, de små och så det lilla minsta barnbarnsbarnet. Vårt lilla mirakel som överlevde födseln trots läkaren felaktiga beslut.
Än så länge märks inget av syrebristen, hon är 6 månader nu, märks inget när det gäller utvecklingen, hennes arm har blivit bättre hon kan få upp den till huvudet men har fortfarande inte full kontroll. Men hon är en väldigt glad och sprattlande baby, som jollrar hela tiden.

Och så har jag denna eviga saknad och djupt deppiga fall. Saknade efter mitt mellan barn, min dotter, de kommer som flodvågor, oftast på kvällen då tankarna löper fritt.

Jag önskar det vore annorlunda, jag önskar hon funnits här med oss, jag önskar hon fick se sitt eget barn som vuxen och sitt lilla vackra barnbarn.
Man vad tjänar det till egentligen att önska, det kommer ju ändå aldrig att bli så. Det gör ont, det gör förfärligt ont.
Jo visst, det har gått 12 år, ofattbara år, men smärtan, saknade är inte mindre.

Livet är tufft. Men det är bara att fortsätta leva det liv som blev, glädjas åt det som jag fått, för det är också en lycka, att få se och uppleva att min egen familj växer. Nya små barn som för släkten vidare, vart vet ingen men förhoppningsvis, blir framtiden ljus för dem alla och framgångsrik. Naturligtvis önskar jag dem alla allt gott. Jag älskar dem av hela mitt hjärta.

 Det yngst barnbarnsbarnet tittar på mig när jag fotar, 6 månader är hon och så söt. Sonden i näsan som hon haft sedan födseln, är utbytt mot en knapp på magen, hon får sin välling direkt genom den in i magen. Hon tar inte flaskan, har aldrig gjort. Tycker inte särskilt bra om barnmat men smakar på den ibland.
Det lite större barnbarnsbarnet, är 9 månader och här borstar hon tänderna och Emil, katten, håller henne sällskap. En tjej som gärna vill börja gå själv nu men får allt lov hålla i handen ännu. Hon är också en glad och nöjd och söt baby.

måndag 30 maj 2016

667. Denna jobbiga dag

Den här dagen har varit förfärligt jobbig. Det finns 2 anledningar till det, trots det är Mors dag.
Det en är, att just idag, 29 maj, så är det min dotter Carolas födelsedag. Och även hon har en dotter, som också har en liten baby dotter. Mitt barnbarn och barnbarnsbarn.
Dessutom, har jag min mor kvar här i livet, hon skall fylla 95 år i augusti.
Så först var jag till kyrkogården i går kväll, med en bukett rosor och tände också ett ljus, för min dotter Carola.
Jag har inte mått så bra de senaste dagarna, så det var ett under att jag orkade till kyrkogården och sedan gå därifrån till bilen. Hela jag skakade och darrade av trötthet. Svårt att andas var det också.

Är trött idag också men hoppas nu att solen och värmen kommer, för det har varit så regnigt och kallt nu ett tag. Det är inte bra för mina lungor, får svårt med andning bara av att gå lite här hemma, försöker träna lite, men hjälper inte så mycket just nu.
Så klart är jag nog också påverkad, av detta tunga med födelsedagen, all sorg och smärta, och då brister det, allt kommer ut i tårar. Det finns så mycket minnen från den dagen hon föddes.

Här är hon i mina armar på dopdagen, 2 månader gammal

Just nu orkar jag knappt med mig själv. Men nu är det som det är och inget jag kan ändra på. Bara att kämpa vidare, med det liv som blev, att var nöjd med det man har, det är trots allt mycket värdefullt, dem som finns här, är de största gåvor man kan få och har.


Så här står det: När gud inte kunde vara överallt uppfann han mamma! Så därför...

GRATTIS på MORS DAG ALLA MAMMOR.

En mamma är vi hela vårt liv, även till det barn vi förlorat.


lördag 7 maj 2016

666. Ännu ett år

Igår var det den 6 maj 2016 och det har gått 12 år sedan jag miste min dotter, i cancer. Det värsta av allt hände, som inte borde få hända, trots att hon kämpade så länge och aldrig gav upp och aldrig klagade, så var det sjukdomen som vann. Jag hatar det ordet, jag mår illa av det ordet.


Som alltid de här åren, så satte jag blommor och tände ljus på hennes viloplats, den viloplats på kyrkogården, som även hennes sambo delar nu. Mitt barnbarns båda föräldrar. Deras enda barn tillsammans, hon blev utan sina föräldrar alldeles för tidigt. Hon har verkligen fått kämpa med sin sorg, att förlora sina föräldrar i unga år är hårt och mycket smärtsamt. Trots allt har min dotterdotter varit otroligt stark, hon har haft mycket att kämpa med. 

Nu har hon fått ett bra mening i sitt liv, med sin älskade man, och sin älskade lilla dotter, som hon var så nära att förlora vid födseln. De två, är otroligt duktiga och starka föräldrar för sin dotter, som fick sin arm förstörd vid förlossningen av en inkompetent läkare, som skadade både mor och barn.
Jag skall inte gå in närmare på detta. Men det är ett mirakel att barnet utvecklas så bra som hon gör. Hon följer den normala kurvan. En glad liten tös på 3 månader nu.

I övrigt har jag själv, åter igen fått göra en liten operation, där jag fick ta bort ett sår som inte ville läka, det är en så kallad basaliom, en hudförändring, ofarlig men nödvändig att ta bort. Det är andra gången nu, så jag hoppas jag slipper få den tillbaka.

När det gäller min Kol så har jag en liten försämring men det är ju väntat. Så länge jag tar saker och ting i min egen takt, mår jag rätt bra. Ja, vädret påverkar en del och de är olika dagar men som sagt jag klarar mig bra. Det blir aldrig bättre men förhoppningsvis tar det längre tid mellan de perioderna.

Köpte mig en ny säng, en med höj och sänkbar huvudände och fotände. Skön och praktisk för mig som behöver kunna höja huvudände för min andning.

Den riktiga våren är här, sedan mer än en dryg vecka, det börjar grönska och solen skiner varje dag, och luften är varmare, det är härligt. Vintern har varit väldigt jobbig men väldigt snöfattig i år. Så snön försvann snabbt när det blev några varmgrader.

Dagarna går, barnbarnsbarnen växer, de små barnbarnen växer också och blir stora.
De två yngsta barnbarnen är 5 år och 8 år. Min familj har blivit större, två till har kommit till världen.
De är lycka, det är glädje trots allt. Men det finns ett tomrum där, som ingen kan fylla. Min dotter fick aldrig uppleva att blir mormor. Jag hoppas och tror att hon ändå ser dem från sin himmel.

Saknaden är svår, det gör ont, det river och bränner i hjärtat. Tankarna går sin egen väg. Varför blev det så här? Finns inga svar, får inga svar. Men en dag kanske.


Carola min älskade dotter, en älskad mamma, och syster. Och övriga nära.
Saknad av oss alla.


Mitt barnbarns båda föräldrar. De har ett barnbarn som de aldrig fått träffa, de är mormor och morfar .