måndag 30 maj 2016

667. Denna jobbiga dag

Den här dagen har varit förfärligt jobbig. Det finns 2 anledningar till det, trots det är Mors dag.
Det en är, att just idag, 29 maj, så är det min dotter Carolas födelsedag. Och även hon har en dotter, som också har en liten baby dotter. Mitt barnbarn och barnbarnsbarn.
Dessutom, har jag min mor kvar här i livet, hon skall fylla 95 år i augusti.
Så först var jag till kyrkogården i går kväll, med en bukett rosor och tände också ett ljus, för min dotter Carola.
Jag har inte mått så bra de senaste dagarna, så det var ett under att jag orkade till kyrkogården och sedan gå därifrån till bilen. Hela jag skakade och darrade av trötthet. Svårt att andas var det också.

Är trött idag också men hoppas nu att solen och värmen kommer, för det har varit så regnigt och kallt nu ett tag. Det är inte bra för mina lungor, får svårt med andning bara av att gå lite här hemma, försöker träna lite, men hjälper inte så mycket just nu.
Så klart är jag nog också påverkad, av detta tunga med födelsedagen, all sorg och smärta, och då brister det, allt kommer ut i tårar. Det finns så mycket minnen från den dagen hon föddes.

Här är hon i mina armar på dopdagen, 2 månader gammal

Just nu orkar jag knappt med mig själv. Men nu är det som det är och inget jag kan ändra på. Bara att kämpa vidare, med det liv som blev, att var nöjd med det man har, det är trots allt mycket värdefullt, dem som finns här, är de största gåvor man kan få och har.


Så här står det: När gud inte kunde vara överallt uppfann han mamma! Så därför...

GRATTIS på MORS DAG ALLA MAMMOR.

En mamma är vi hela vårt liv, även till det barn vi förlorat.


lördag 7 maj 2016

666. Ännu ett år

Igår var det den 6 maj 2016 och det har gått 12 år sedan jag miste min dotter, i cancer. Det värsta av allt hände, som inte borde få hända, trots att hon kämpade så länge och aldrig gav upp och aldrig klagade, så var det sjukdomen som vann. Jag hatar det ordet, jag mår illa av det ordet.


Som alltid de här åren, så satte jag blommor och tände ljus på hennes viloplats, den viloplats på kyrkogården, som även hennes sambo delar nu. Mitt barnbarns båda föräldrar. Deras enda barn tillsammans, hon blev utan sina föräldrar alldeles för tidigt. Hon har verkligen fått kämpa med sin sorg, att förlora sina föräldrar i unga år är hårt och mycket smärtsamt. Trots allt har min dotterdotter varit otroligt stark, hon har haft mycket att kämpa med. 

Nu har hon fått ett bra mening i sitt liv, med sin älskade man, och sin älskade lilla dotter, som hon var så nära att förlora vid födseln. De två, är otroligt duktiga och starka föräldrar för sin dotter, som fick sin arm förstörd vid förlossningen av en inkompetent läkare, som skadade både mor och barn.
Jag skall inte gå in närmare på detta. Men det är ett mirakel att barnet utvecklas så bra som hon gör. Hon följer den normala kurvan. En glad liten tös på 3 månader nu.

I övrigt har jag själv, åter igen fått göra en liten operation, där jag fick ta bort ett sår som inte ville läka, det är en så kallad basaliom, en hudförändring, ofarlig men nödvändig att ta bort. Det är andra gången nu, så jag hoppas jag slipper få den tillbaka.

När det gäller min Kol så har jag en liten försämring men det är ju väntat. Så länge jag tar saker och ting i min egen takt, mår jag rätt bra. Ja, vädret påverkar en del och de är olika dagar men som sagt jag klarar mig bra. Det blir aldrig bättre men förhoppningsvis tar det längre tid mellan de perioderna.

Köpte mig en ny säng, en med höj och sänkbar huvudände och fotände. Skön och praktisk för mig som behöver kunna höja huvudände för min andning.

Den riktiga våren är här, sedan mer än en dryg vecka, det börjar grönska och solen skiner varje dag, och luften är varmare, det är härligt. Vintern har varit väldigt jobbig men väldigt snöfattig i år. Så snön försvann snabbt när det blev några varmgrader.

Dagarna går, barnbarnsbarnen växer, de små barnbarnen växer också och blir stora.
De två yngsta barnbarnen är 5 år och 8 år. Min familj har blivit större, två till har kommit till världen.
De är lycka, det är glädje trots allt. Men det finns ett tomrum där, som ingen kan fylla. Min dotter fick aldrig uppleva att blir mormor. Jag hoppas och tror att hon ändå ser dem från sin himmel.

Saknaden är svår, det gör ont, det river och bränner i hjärtat. Tankarna går sin egen väg. Varför blev det så här? Finns inga svar, får inga svar. Men en dag kanske.


Carola min älskade dotter, en älskad mamma, och syster. Och övriga nära.
Saknad av oss alla.


Mitt barnbarns båda föräldrar. De har ett barnbarn som de aldrig fått träffa, de är mormor och morfar .


fredag 25 mars 2016

665. Mitt första och andra barnbarnsbarn

Så charmiga små töser.Tänk så tiden går. Inte konstigt man har en massa krämpor. Älskar mina båda (2) små barnbarnsbarn och de får mig att le när jag ser på dem. Små solar.

 Lilla Signe snart 5 månader 

Åh lilla Emelia snart 2 månader


Vem kan motstå nåt så vackert som de här 2 små sötnosarna. Och jag har äran att få vara deras gammelfarmor och gammelmormor. Själv säger jag farmorsmor och mormorsmor.

664. Påsk igen

En jobbig vecka har det varit, på grund av min rygg som jag fick sån värk i och gjort så ont att jag knappt kunde kliva ur sängen, och jag förstår inte varför det blivit så här. Jo, jag har Atros lite här o där men jag har aldrig haft så mycket besvär som nu några veckor. Har röntgat både halsrygg och rygg för ett tag sedan.
Tur att jag går hos en sjukgymnast och får massage varje vecka, det lindrar.
Vädret ja, det har varit växlande, ömsom en solglimt, och rätt var det är så snöar det en stund. Inget allvarligt, utan ganska normalt här, denna årstid. Jodå, det är varmgrader, så snön håller på att tina bort.
Vi har inte haft särskilt mycket snö denna vinter och det är ju en fördel.

Så nu är det bara att vänta, på den riktiga våren, när träden börjar få små musöron som vi kallar det för löven håller på att visa sig och skiftar lite i grönt och tulpaner och andra tidiga blommor kommit upp och står i knopp.
Jag gillar inte vinter och den här har varit mer än jobbig, i synnerhet tiden efter jul, av flera olika anledningar.

Så nu önskar jag er en trevlig och lugn påskhelg alla.

 Ta det försiktigt så inte detta händer, haha
 Önskar er en Trevlig Påsk

lördag 12 mars 2016

663. Nära bli ännu en katastrof

Så var det då ett nytt År, 2016 började inte så bra. Dagen efter nya året i januare alltså, så blev jag så fruktansvärt förkyld. Till slut måste jag uppsöka läkare. Är inte så bra att bli förkyld när man har KOL, och det är lätt att man får en försämring. Det enda alternativet jag hade, var att ligga till sängs och be sonen handla maten. Jag fick tid, inte hos läkaren, utan en så kallad kolsköterska. Fick blåsa i en PEF för att kolla lungkapasiteten, den visade noll, nålen rörde sig inte ens. Sänkan var hög och läkaren, som tittade in som hastigast, för att lyssna på lungorna, sa bara, hon (jag) skall få göra en inhalation och så få en nässpray!? Sen försvann han. Jaha! Iväg till ett annat rum och göra inhalation, av en medicin, minns inte namnet. Får hämta nässprayen på apoteket själv, förstås, Det är 1 år och 7 månader sedan de gjordes en spirometri kontroll, så jag frågade sköterskan, när får jag en kallelse, jag väntar på en från er nu. Jaha, säger hon, vill du ha en sån också!? Jag svarar självklart, jag har väl rätt att få en minst en gång om året. Jamen, säger hon, då får du vänta några månader, för vi har kö!!

Vadå kö? Jag blir oerhört irriterad och säger, finns det ingen annan hälsocentral, som har spirometri, nä, bara xxx och så nämner hon ett namn, då måste jag åka flera mil. Jag säger det är nog dags att byta hälsovårds central.
Men sa, nu fordrar jag att få en kallelse härifrån, så får jag fundera på bytet av vårdcentral. Jag kan bara säga att, denna hälsovårdscentral har ett enormt dåligt rykte numera, och det blir bara värre.
Nåväl, jag fick en kallelse nu till 17 mars, så vi får se var i nivån jag befinner mig nu i min KOL, om jag är på samma, som när jag fick diagnosen år 2012, då nivå 3 av 4.

Det har tagit väldigt lång tid, att få tillbaka orken så pass, att jag kunnat plocka ner julen, lite i taget.
Tyvärr orkar jag inte vara barnvakt till mina mindre barnbarn just nu, men hoppas det blir bättre när våren och sommaren anländer. Denna vinter har verkligen varit jobbig.

Den 26 januari var det dags för födelsedagar, min son och 2 av de äldre barnbarnen fyller år samma dag.
Den 29 januari fyller näst yngsta barnbarnet år. Och kan man tänka sig då blev jag mormorsmor
samma dag. 

Det höll på att gå alldeles galet, mitt barnbarn ringde en timma efter förlossningen, klockan var 02.02 på natten den 29:e, berättade att de fått en flicka men att varken hon eller barnet mådde bra.
Barnet hade fått syrebrist vid födseln de hade formligen slitit ut barnet med sugklocka, så hon var själv söndersliten och skulle opereras. Blodförlusten var stor. 

Barnet andades inte, hade ingen puls när det föddes pg av att läkaren vägrat göra akutsnitt, barnet var stort vägde 4360 gr. Några timmar senare får jag veta att barnet skulle åka flyg ambulans direkt till ett större sjukhus, Universitets sjukhuset, för att sövas och kylas ned, för att försöka minska eventuella skador hon kunde fått av syrebristen. Senare fick båda föräldrarna åka ambulans till samma sjukhus som ligger 25 mil härifrån vårt sjukhus.

Vilken vånda, vilken oro och ångest, föräldrarna fick genomgå och så mitt barnbarn (mamman) som inte kunde varken gå eller sitta, på grund av sina egna skador.
Läkarna på det nya sjukhuset, var förfärade av vad de fick se, och vad de gjort, ett grovt tjänstefel av förlossningsläkaren var ett faktum, det skall anmälas. Det gör så ont i mig för jag förstår vilken smärta hon fått utstå och barnet och allt detta fick även pappan se.

Vilka skador den lilla babyflickan fått kunde de inte avgöra förrän de väckte henne efter några dagar senare och de måste ju ta det sakta. De gjordes en magnetröntgen och de kunde inte se några skador på den. Sedan återstår det ju att hoppas att de inte kommer att visa sig senare när hon blir äldre.
De kom tillbaka till barnsjukhuset här hemma igen, Blev kvar där i ytterligare 3 veckor innan de började få åka hem o ut på permis, nu får de vistas hemma men åka in med jämna mellanrum på babygym för att nyckelbenet i ena armen var brutet och så är det problem med matning, hon äter dåligt och sondmatas fortfarande. Men hon är klar i blicken och så vacker. 
Man kan undra varför mitt barnbarn som redan mist båda sina föräldrar i unga år måste bli drabbad av detta också. Hon har en underbar man som är med hela tiden och som är ett stort stöd.

Så klart känner jag av deras förtvivlan och jag själv mår ju också väldigt dåligt av allt som händer.
Som förälder vet man ju vad det handlar om och så rädd man är och hjälplös. Vi hoppas och tror ju ändå att allt gick bra och fortsätter så.
29 januari flygambulans till Umeå
Första barnbarnsbarnets dopdag
Den 5 mars döptes mitt första barnbarnsbarn. Hon är född 30 oktober 2015, så det är bara 3 månader mellan dessa 2 underbara små baby flickor. Jag kunde tyvärr inte var med, resan är allt för lång och jag klarar inte den. Den lilla flickan, har blivit 4 månader drygt och är en nyfiken och duktig liten tjej. Jag fick tack vare att det finns webbkamera vara med live när de hade mat och kaffe efter dopet. Jag fick i alla fall, både höra och se henne och prata med dem. Det blev jag oerhört glad över.

lördag 26 december 2015

662. Före jul och julafton ...

Det var ett tag igen sedan jag skrev här. Har varit rätt omtumlande, och en del svårigheter.
Lycka är i alla fall, att jag blev farmorsmor till en lite flicka, 30 oktober 2015. Mitt äldsta barnbarn blev far, nu är de en lycklig familj, med en liten tös, och katter och hästar, har de också.

Sedan har jag inte mått så värst bra i höst, det går upp och ned med hälsan, andningsbesvär men mest denna enorma trötthet och ingen ork. Dessutom, mina ryggbesvär och yrsel. Var till läkaren, och skickades på röntgen, men nåt annat har inte hänt. Jo då, det syns på röntgen, atros i ryggkotor och så hoptryckta diskar. Och det i sin tur, ger yrseln, påstår läkaren. Jag har gått hos sjukgymnasten och fått massage varje vecka, ända tills jul och skall fortsätta efter jul.

Nåväl, jag är en jul toka, fejar och grejar och pyntar, försöker att minska ner, för att jag egentligen inte orkar allt. Men men... svårt när man gillar julpyntet, allt det röda, de varma färgerna, som ger en ombonad värme, i det mörka, gråa vädret som vi har, knappt någon snö alls, bara blöta, smutsiga vägar och halka.

Tände förstås mina ljus, hos min älskade dotter, på hennes och hennes sambos viloplats. Känner så stor sorg, över att mitt barnbarn förlorat båda sina föräldrar, alldeles för tidigt. Saknaden efter min dotter är enorm och ännu svårare den här tiden på året, Livet är märkligt och har ingen logik. 

Min mor är 94 år fyllda och hon lever ett rätt bra liv. Fick en infektion några veckor före jul, så det blev sjukhus några dagar. Det blev rätt snurrigt för oss syskon, vi blev naturligtvis oroliga. Jag är inte beredd att släppa henne än. Men hon klarade detta också. Så klart, hon är spröd och svag i kroppen men inte i huvudet, bara synd att hon både ser sämre och hör sämre men det är ju trots allt, inte så konstigt i den åldern.

Julafton kom och mitt barnbarn, hon som är föräldralös, kom hit till mig, tillsammans med sin sambo på lite kaffe med bröd och julskinka. Nu väntar de sitt första barn den 25 januari 2016, så det blir spännande. Jo då, de vet att de skall få en flicka. Jag ser verkligen fram emot det.

På eftermiddan var det dags, ta bilen och köra till sonen med familj och fira resten av julafton med
dem. Så roligt att få vara med, och se de yngsta barnbarnen, full av förväntan inför tomtens besök,
och glada ögon när de får sina julklappar.

Klockan 20.30 då var jag fullkomligt slut, tung andning och enormt trött. Dags för mig att åka hem.
Var hemma klockan 21.00. Jag lade mig direkt på sängen och somnade, sov till 24.00. Vaken några timmar men sedan somnade jag igen, resten av natten och halva juldagen, jag var så väldigt trött.
Idag, juldagen, har jag inte gjort ett enda dugg, bara vilat, orkar inget, behöver inte göra nåt heller, måste helt enkelt vila och få tillbaka lite kraft.

Tiden den går fort snart har vi ett nytt år igen. Bara ta en dag i sänder, det som skall hända kan man påverka särskilt mycket. Jag har lärt att några mirakel sällan inträffar, men visst önskar man ändå att de sker. Det som skall ske det sker. Min önskan är ändå att allt blir ett lugnt och fridfullt år med glädje och ro i själen för oss alla.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR





    
Mitt jul röda kök                   och min lilla julgran


onsdag 4 november 2015

661. Hurra it is a girl

Nu har det hänt, jag har blivit farmorsmor. En liten söt flicka föddes på Fredag morgon den 30 oktober 2015. Jag är så glad, allt har gått bra. Jag hade ju förstås köpt lite babykläder förut och förberett.
Så på måndag gjorde jag i ordning paketet, med ett kort med små bilder och en fin dikt som jag gjorde själv Skickade det med posten kl 15 och dagen efter, vid 13 tiden hade de redan fått paketet. De bor 76 mil ifrån mig så jag kan tyvärr inte åka och titta på den lilla. Men kort fick jag.

Det är verkligen underbart och stort, att min familj växer och det dröjer ju inte så länge, tills jag skall bli mormorsmor också. I januari blir det, ännu en babyflicka, som kommer till världen. Det är barnbarnet, som min dotter och hennes sambo, aldrig får se. Så Sorgligt. Tänk att sorg och glädje kan gå hand i hand, så blev det för mig, för samma helg var det också Alla helgons dag och gravsmyckning som det heter.
Så vackert på kyrkogården, där alla våra saknade anhöriga vilar, där blir pyntat med granris och vackra kransar, inför helgen och vintern, att se alla dessa ljus som lyser i lyktor och gravljusen på marken. Det är så vackert, trots att det gör ont.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
4 nov 2015
Idag har jag varit och tagit min influensa vaccination och varit till sjukgymnasten, för massage av nacke och rygg. Röntgade mig den 23 oktober och fick svar att jag hade artros i halsrygg och diskkotor som är hoptryckta. Jag går en gång i veckan nu, hos sjukgymnast. Känns bra.

Ja vi är inne i november månad men det är sol och varmgrader. Har varit nån natt med lite frosthalka på morgonen, men inte en enda snöflinga än. Vi får se, när den riktiga vintern kommer. Veckorna går fort, och det är inte lång till jul igen. Nä, jag längtar inte efter julen, men tycker om julpyntet  och alla ljusen i fönster och balkonger och stora julgranarna ute, lite överallt.