fredag 22 mars 2013

611. Inte har det tinat nåt idag heller..

Idag var det till att åka iväg till bilbesiktningen på den årliga kontrollen. Nää, fanns inga fel den här gången heller men jag kör ju inte särskilt mycket även om min bil hunnit bli 7 år. Köpte den ny 2006. Otroligt så tiden går. Jag har kört unjefär 125 mil på de åren och dessutom gjorde jag en underedsbehandling för nåt år sedan. Visserligen står den ute men under tak men som sagt, inga långfärder precis. Nästa blir att få ombytt till sommardäck och där har jag tid den 4 april, undrar om det hunnit komma nån vår till dess. Tänk om det blir snöstorm och halka, tur jag har gångavstånd till affärer, så svälta behöver jag inte. Däcken lämnar jag kvar, för förvaring där jag gör däckbytet tills det är dags nästa gång. Behöver inte ens ringa själv och beställa tid, får en tid hemskickad med brev. Snart ramlar väl bena av en, för man behöver dem bara för ta sig till och från kök och sovrum, hahaha. Allt går att få via nätet och en dator, tja nästan allt i alla fall.
Kallt ute är det och snö kommer det fortfarande lite då och då. Men det kommer en vår i år med, tror jag!

Så här kan den bilden se ut, då till sommaren, den är tagen bara en liten bit ifrån där jag bor.


Det här är den oerhört stark berättelse av en persons resa mot oändligheten, en person som drabbats av cancer. Vilken enorm kraft det ändå finns i en människas kamp för att förlänga sitt liv och ge det innehåll.

torsdag 21 mars 2013

610. Tillbaka till livet

Hur hittar man tillbaka till livet?
Vi är många, många som ställer oss den frågan och det finns lika många svar som det finns sörjande föräldrar, så ingen väg är fel väg, vi måste alla hitta vår egen men den är inte spikrak, den är som stormiga hav, mörka skogar och djupa brunnar utan ljus, vissa dagar går det någorlunda några timmar, andra dagar vill man inte ens kliva upp ur sängen. Det går månader, år efter år, innan man kommer en bit. Men som alltid är det olika för olika personer. 
Den här frågan ställdes till andra föräldrar, ja det var mammor som svarade. Det fanns olika svar men allas svar var, det vet jag inte men så här fick jag hjälp. osv.
Mitt eget svar blev 
Jag säger som många före mig, en timma, en dag i taget och andas, andas. För mig var det nog så, att jag tänkte så här, att jag måste klara detta för dem jag har kvar (barn o barnbarn i mitt fall) för jag vill inte orsaka dem mer smärta än vi alla redan har. Hur svart jag än ser/såg på livet efter vår/min förlust. Många gånger ville jag ge upp, för det gjorde så ont, en smärta som är både psykisk och fysisk. Men jag har inte en aning om hur jag klarat det, för smärtan som rivit i både kropp och själ, är obeskrivlig, man är hudlös, kraftlös och totalt bortom verkligheten men sakta, sakta upptäcker man en dag, att idag har jag klarat det rätt bra, men det tar lång tid, flera år för mig, men det är bara min/din tid som räknas, inte vad andra tror, för din sorg är din, och i den är man helt ensam, även om det finns andra runt om. Att kunna prata med dem som själva mist barn och som gått och går igenom samma och överlevt, fast man inte tror det första åren, det gör att man ändå känner hopp, att en dag kan man faktiskt skratta, utan att känna skuld, man kan känna att det går att leva, men att man måste bygga upp ett nytt liv. Det tar tid, lång tid, många år och det tar mycket kraft. Det kan också dyka upp små guldkorn (som någon sa) på vägen, något som ger energi och glädje på vägen, den väg som vi inte valde själva. Det liv vi aldrig ville ha men blev påtvingade. Det är snart 9 år sedan jag miste min dotter i cancer men jag har fortfarande dagar då jag gråter, djupa smärtsamma tårar . 

 
Naturligtvis kan jag inte skriva allas svar här men genomågende är det tydligt att vi alla kämpar var och en på vårt vis, en hård kamp, olika men ändå väldigt lika. Smärtsam, hudlös och väldigt slitsam både för kropp och själ och vägen tiden är lång, den går inte att räkna i månader eller år, för där finns inga klara stopp, det är en process som pågår hela livet ut. Men den blir lättare att leva med, på samma gång som man inte kan förstå, har det verkligen gått så lång tid sedan jag såg eller pratade med min son el dotter. Ibland känns det också som att - nej, det är inte verkligt, kan det verkligen vara sant, nog kan jag väl ta upp telefonen och ringa till mitt barn. I mitt fall fanns jag/vi där hos henne när hon lämnade oss, så vi vet, vi såg, vi hörde men ändå är det svårt att ta in att verkligen förstå det som hände. Hur skall då de föräldrar som mist sina barn på ett annat sätt, de som får besök av en präst el polis som meddelar vad som hänt, eller hittar sitt barn själva. Det måste vara ohyggligt.
Så klart skall jag träffa min dotter igen, men inte idag, utan en dag längre fram, då skall vi åter ses igen.

tisdag 12 mars 2013

609. Våren dröjer

Nu blev det tvärstopp på töandet av snön och vi fick väldigt kyligt igen. Har varit ända ned till -15 gr. kallt
Halva mars har snart gått, det här blev en oändligt lång vinter och jag hoppas verkligen att våren sätter igång på riktigt snart och att vi får en varm skön vår och sommar för det behöver vi alla. Men solen har vi i alla fall fått se och dagarna blir längre och ljusare.

Resan söderöver blir i slutet av maj och det blir en släkt träff. Vi kommer att åka bil, jag och son m fam + en till, det blir i 2 bilar. Blir nog borta omkr 4-5 dar, 2 av dagarna går till resan, en för resan ned och en för resan hem och då blir det en övernattning på halva vägen hem, det är långt 80 mil en väg och med 2 småbarn är det nödvändigt med många stopp. På hemresan skall vi troligen passa på att åka till Gekå i Ullared och shoppa loss, fast alla säger bara Ullared det är sveriges största varuhus, där finns allt och till väldigt låga priser, och det är rena invandringen där på somrarna. Folk från hela sverige och jag tror till och med att det kommer busslass och enskilda bilar från andra länder Jodå, jag har varit dit också ett antal gånger när jag varit på besök hos dottern och det har funnits tid för att åka dit, är omkring 10 mil från där hon bor men det var några år sedan nu och de har blivit ännu större sedan dess. Det blir en intressant resa det här och intressanta möten.
Här händer inte så mycket mer än folk varit ovanligt långtids sjuka i influensan, som i år den verkar starta om och om igen för många. Jag gissar att de besvär jag råkade ut för med värk och svullnad i kroppen också var nån slags virus. Nu mår jag faktiskt rätt bra. Bara det att kylan inte är så bra för händerna för de blir stela och värkande trots jag inte är ute. Men det blir troligen också bättre bara det blir varmare.

 7 mars ser det ut så här nedanför min balkong mycket snö kvar men solen skiner
14 februari var lite mulen dag men inte så stor skillnad på snömängden

torsdag 28 februari 2013

608. Det tinar ute och solen visar sig

Nu har det varit sol och plus + grader ute mer än en vecka snart. Mars månad är snart här bara en dag kvar. Snöhögarna sjunker ihop lite men så smutsigt och blött det är på vägarna och halkigt där snö och is ligger kvar.
Så klart lär det väl bli en del bakslag med lite snö och gråkallt. En typisk vår där vädret växlar snabbt men vi går ändå mot våren.
Nu i mars skall bilen besiktigas igen men det borde gå bra nu med har ju inte kört så mycket denna vinter.

I alla fall har det värsta onda i kroppen, värken, svullnaden gett med sig. De prover jag lämnade när jag varit hos läkaren visade att alla prover var normala. Vet i sjutton vad som hände, nån slags virus eller...?
Övrig värk som atros i fingrar och ont i nacke, arm muskler de finns kvar, den blir inte bättre med åren den  är här för att stanna. En solig varm vår och sommar lindrar den värken.

I början av juni åker jag ned till min dotter som bor söderöver och träffar dotterson och dotterdotter mfl också. Skall bli så roligt.
Dotterdottern tar examen nu i sommar efter att studerat i över 5 år efter gymnasiet. Den tjejen är otroligt ambitiös och tänker framåt. Så stolt över henne.
I övrig de små barnbarnen växer upp de med och det är otroligt så fort tiden går. De minsta är 5 år, en tös, den andre är 1 år och 8 månader, en pojke, huga så tiden går. 
Ibland undrar jag vad detta år skall föra med sig, hoppas ju att det dåliga blir bättre och att det blir ett bra år för alla mina. Givetvis hela världen om det nu vore möjligt men önska kan man ju.
Saknaden efter min Carola den kommer aldrig ändras och den är svår att leva med men den är hanterbar nu om än det går i vågor så måste jag ju fortsätta att njuta av dem jag har här för jag älskar dem alla.
Jag är medveten om att sorgen kommer in i mitt liv igen men det är en annan slags sorg, min mor är 91 och blir 92 i aug. hon är pigg nu men så klart åldern tar ut sin rätt precis som hos de flesta av oss som får leva ett helt långt liv, ja i över 90 år är ju ett väldigt långt liv.
Äch, inte lönt tänka på det, för om morgondagen vet ingen. 

Delar

torsdag 14 februari 2013

607. Snöandet tar aldrig slut

Nu är det så mycket snö så de som bor i våningen under ser inte ut snart. Usch, vilken tid det kommer ta innan all snön tinat bort till våren. Men än hinner det komma mera.
Jag har inte mått så bra nu sedan efter jul. För 2 veckor sedan kulminerade det i en hemsk värk i hela kroppen och svullna ben o fötter och nu ända upp till toppen på knoppen, alltså i hårbotten har jag värk känner mig som en ballong. I går var jag till läkaren och han lyssnade och sa så här; att genom jag slutat röka för dryga 4 månader sedan så kan ämnesomsättningen ändrats och jag behöver få ökad medicindos (äter Levaxin sedan 10 år bakåt) fick problem i samband med min dotter var sjuk i cancern som tog henne från oss 2004.
Men på grund av alla ömma muskler i kroppen och som sagt även på huvudet så finns det en sjukdom som heter muskel reumatism -Polymyalgia reumatika som jag kan ha drabbats av, den går att medicinera.
Men först skall jag lämna blodprover, så det tar nån dryg vecka innan labbet har analyserat och skickat svar till min läkare och då skall han ta kontakt med mig sa han. Så det är bara att härda ut med all värk, stelhet i hela kroppen, huvudvärk och trötthet. Gnäll, gnäll, ja men ibland måste man få gnälla av sig.

Så ligger det till idag och jag vill bli frisk nu och få lite energi inför våren och förhoppningsvis en händelserik sommar. Sommaren 2012 var händelserik, först min sonsons 1 årsdag i juni, några dagar senare hade jag
min födelsedag även den i juni, jämna år fyllde jag och hade släktkalas här hos mig med mat. Sedan i augusti så var det bröllop min son gifte sig, så nu har hela hans familj (fru och 2 barn) samma efternamn.

 Idag är det Alla Hjärtans Dag - Happy Valentines day- så jag önskar er alla en fin och kramig dag.

Kram Från mig

Tulpaner blir det för det är den tiden på året här nu.


Nedan, utsikt från mitt köksfönster idag mot den stora genomfarts gatan, huvudgatan för affärerna den ligger mellan snöhögarna och huset, det stora gulaktiga. 

                            


tisdag 5 februari 2013

606. Februari den korta månaden

Det här är en jobbig vinter både hälsomässigt och känslomässigt. Vädret har varit kallt och sedan blir det kring 0 gr växlar en hel del och det påverkar mig negativt, har haft sån värk i nacke och axlar och fingrar nu så lång tid och det påverkar i sin tur psykiskt blir deppig och oron i kroppen tilltar, mår helt enkelt illa ibland får huvudvärk och yrsel. Gnäll, gnäll och så suck.
Idag har det snöat hela dagen och nu ikväll fortsätter det så nu börjar snöhögarna växa igen.
Har varit barnvakt några timmar i veckan som gick och på födelsedagskalas i lördags. Det näst ynsta barnbarnet har fyllt 5 år. Helt otroligt så tiden går och barnbarnen de mista växer så det knakar. Själv blir man gammal och stel i leder inte lika smidig som förr men än kan jag leka med dem.
Finns inte mycket skriva om dagarna är sig lika väntar på att vintern skall släppa sitt grepp och det skall bli vår och värme igen då lindras all värk i leder, längtar efter att kunna sitta på min inglasade balkongen och titta ut på allt som vaknar till liv igen av blommor och träd.

Så här såg det ut från min balkong idag mitt på dan.

söndag 13 januari 2013

605. Januari 2013

Så fort tiden går nu är vi en bit in på år 2013. Vädret är som förut växlar mellan kallgrader och mildare. Just idag är det kallt nu när jag skriver detta, klockan är snart halv 12 midnatt och det är -21 gr C, kallt.
Det har varit en ganska tung tid med andningen på grund av det gråa vädret, när man har astma och dessutom KOL så är man väldigt lätt påverkad av vädret.
Allt som påminner om julen är bortstädat och undan plockat för denna gång. Skönt att det är över känner jag.
Min son med fru och 2 små barn har åkt till Thailand i 2 veckor de flög igår den 11 jan. tillsammans med 3 andra familjer (kompisar) som också har små barn, några av de vuxna fyller jämna år och firar det tillsammans där i Thailand. Fick ett sms om att de var inbokade på hotellet och varit och badat, fick detta sms vid 08,20 tiden i morse, man få lägga till (+) 6 timmar till vår tid.
Själv har jag varit till kyrkogården och tagit bort utbrända ljus och tänt några nya hos min dotter. Och som vanligt är jag totalt nollställd när jag är där, kan helt enkelt inte förstå vad som står där på den stenen, har aldrig kunnat på dessa nu över 8 år. Vill inte förstå och det är nog bäst så för mig. Det märkliga är ändå att jag måste åka dit och titta till och tända ljusen för annars får jag ingen ro. Inget stämmer numera.
Tack och lov att jag har kvar barn och barnbarn här, de betyder allt, jag bryr mig inte om vad andra tycker eller tror för de vet ändå inte hur jag känner för de är inte jag. 
Det finns så mycket tankar men det är inte alls lätt att skriva ned dem i ord och de orden har jag inte för att kunna beskriva hur jag känner och mår.
Nej en del får man nog hålla för sig själv, det är bäst så, inte alla kan förstå hur mycket jag än försöker förklara, speciellt de som aldrig mist en dotter eller son.

Nu önskar jag alla ett fortsatt bra år, som blir bättre än det som passerat, må livet bli lite lättare och lugnare både för privata personer och ute i vår oroliga värld.