söndag 4 november 2012

592. Alla helgons dag 3 november 2012

Den dagen vi åker till kyrkogården, minns och tänder ljus för våra saknade anhöriga. Naturligtvis minns vi dem alla andra dagar på året också och tänder ljus hemma men detta tycks blivit en tradition sedan många år tillbaka åtminstonde här i Sverige. Jag vet ju inte hur det är i andra länder. Jag tänder ljus varje dag här hemma för min dotter framför hennes porträtt.
Fredag 2 november Allhelgona afton åkte jag till kyrkogården och tände ljusen på min dotters viloplats, där kom en strid ström av folk som gick till sina saknade anhörigas gravar för att sätta krans eller smycka på annat sätt och framför allt tända sina ljus.
Det lyser så vackert i skymningen och mörkret av alla dessa mängder av ljus där på kyrkogården men det är ändå så tragiskt för så många unga har gått alldeles för tidigt av olika orsaker, de som inte fick leva sitt liv fullt ut till sin ålderdom på grund av sjukdom, olycka eller annat. De som inte ens fick mer än några år här på jorden eller ens timmar. Sorgligt är det och svårt förstå varför. Så många sörjande som finns på samma ställe en sådan här dag, även på lördag den 3 november Alla helgons dag , som är den rätta dagen, då håller kyrkorna öppet hus för dem som vill.
Idag 3 November har jag inte varit dit eftersom jag var igår utan idag är det helt och hållet Carolas dotters dag om hon vill. Kanske kommer någon annan dit också.

Så här såg det ut 31 oktober, snön hade fallit några dagar tidigare. Jag satte dit min krans.
 Så här blev det Allhelgona afton 2 nov. när jag tänt mina ljus
bara jag hade varit där då vid 15.30 tiden
Jag vet det finns de som tycker det är olämpligt att fota sina gravar men det tycker inte jag, de som inte vill titta får hoppa över. På denna sida är det jag som bestämmer, visst är det tragiskt att det över huvud taget skall finnas en sten på en kyrkogård med min dotters namn på och visst är det tragiskt att så många andra också har en sten där men så är livet, vi hamnar alla där en gång, många alldeles för tidigt, en del föredrar minneslundar eller asklundar mm.  Jag önskar ju med hela mitt hjärta att ingen skulle behöva begrava sitt barn, för det blir så fel, så fel och det är bland det värsta som kan hända en förälder. En smärta som är så stor att det inte finns ord att beskriva den och den smärtan syns inte heller utanpå den bär man alltid med sig varje dag livet ut. Tyvärr sätter den sina spår även på kroppen med olika följder som tex. sköldkörtel, blodtryck och flera andra problem. Det är mycket vanligare än man kan ana, det sliter hårt både fysiskt och psykiskt.
Sorg är inte dödlig i sig men den kan ha oanade följder.

söndag 28 oktober 2012

591. Blandat

Jaha då har man hunnit med en del den här veckan som gått. Måndag åkte jag till däckfirman och skiftade till vinterdäck och förvarade sommardäcken där till nästa gång. Så nu är det dubbat inför vintern.Tisdag var jag upp till vårdcentralen på drop-in för att ta influensa vaccinet och så skall jag ta vaccin för lunginflammation , bra att ta när man har KOL. Fullt med folk i väntrummet redan strax före kl 15 när jag kom. Vaccination mellan 15-16.30. nr 97 fick jag, men bara sitta snällt och vänta går fort ändå när de kommer igång tar mest tid att vänta på att gå till information och betala. 70 kr kostar influensa vaccinet. För födda 1947 och före.
Sedan till nästa väntrum där distriktsköterskorna tar hand om vaccinationen där gick det undan. Fick min influensa spruta och min spruta för lunginflammation och den skall bara tas 2 ggr men nästa gång blir om 6 år, så den som lever får se. Ut till informationsluckan igen för att betala för lunginflammations vaccinet för det betalar man särskilt för kostade 175:- kr men kan det ju vara värt.
Allt kändes bra tills onsdag eftermiddag då fick jag ont i den arm där jag tog lunginflammations vaccinet och det blev varmt svullet och väldigt ömt kunde knappt röra armen när jag skulle sova och kände mig febrig hela torsdag också. Fredag var det bättre, mycket bättre. En naturlig reaktion kan jag tänka mig.

Fredag morgon kom första snön för i år, det snöade mest hela dagen men inte värre än jag kunde åka och handla matvaror för jag hade helt tomt i kylen.

Fredag Klockan 16.31 nedanför min balkong

Lördag tog jag en tur till son o sonhustru och mina 2 små barnbarn och blev bjuden på middag också. Så roligt träffa dem och leka lite med de små godingarna.

Och så idag. Åkte iväg till kyrkogården satte en liten korg med ljung och annat i och lade grankvistar där inte så många eftersom jag inte visste om en viss person varit dit och gjort nåt men så var inte fallet, tände 2 ljus jag hade med, allt är fruset där i jorden men ser fint ut där nu.Nästa helg är det Alla helgons helg då alla tänder ljus och sätter en krans hos sina anhörigas viloplatser på kyrkogården, brukar vara väldigt mycket folk där och det lyser så vackert överallt. Vackert men också mycket sorgligt, i synnerhet med tanke på alla dessa unga som lämnat oss allt för tidigt.

lördag 20 oktober 2012

590. Regn regn

Nu har det regnat var eviga dag i veckor och att hösten är här är det ingen tvivel om och nu är det bara snön som fattas men eftersom det regnar varje kväll så blir det inte trevligt på vägarna om det skulle bli kallgrader för då blir det halka.
Det är så mörkt på hösten tidigt kvällarna och de avlövade träden ser så nakna ut, alla har inte tappat löven men nära på.
Själv mår jag bra, visst lite känner jag ju av sjukdommen men är mycket bättre än jag varit på länge när det gäller andning och hosta. Hostar knappt nåt och det är väl tack vare att jag slutade röka det gjorde verkan direkt. Suget finns där men jag lyckas hålla mig rökfri, man får vända på tänkandet och ta fram det positiva med att sluta, för det första och viktigaste är att jag mår så mycket bättre även om jag är trött och inte har den energi som en helt frisk har i min ålder, för det andra så sparar man en massa pengar som jag kan använda till annat. Orken är bättre och så skall jag, är ett måste, vaccinera mig för influensa och lunginflammation, har tagit reda på tid och plats genom vårdcentralen.
På måndag skall jag åka till däckverkstan där jag förvarar mina däck och de skall skifta om till vinterdäck. Så väldigt skönt att slippa rulla ut och in däcken från källaren ut till bilen lyfta in och ut dem, numera hyr jag en plats där och får dem skiftade på plats. Skulle nog aldrig orka att lyfta dem in och ut i min bil numera.

Tror jag skall ta mig en tur till Birsta köp centrum och besöka lite affärer och kanske shoppa lite till veckan. Men blir det oväder eller nåt så kan jag vänta med shopping för tid har jag ju, jag menar, jag behöver inte passa några tider.

Så här såg det ut idag när jag tittade ut från balkongen det var ett märkligt mönster på vattnet som jag inte kunde låta bli att ta kort på, för timmen innan så låg vattnet spegelblankt.
Det märkliga var att mönstret på vattnet kom mot där jag står på min balkong som är mitt emot (inte de balkonger som syns till vänster), bilden är in Zoomad så avstådet är längre till Alnö än det verkar på denna bild.
Naturen gör sina egna mönster och konstverk.

torsdag 4 oktober 2012

589. Diagnos klar

Onsdag 3 okt. var jag till läkaren som skulle utvärdera spirometer testen jag gjorde den 17 sept.
Diagnos, du har KOL. 40% nedsatt lungfunktion. Var uppriktigt sagt inte ens chockad eller förvånad. Gäller:Jobba på sluta röka för att stoppa upp farten på sjukdommen. Äta energi rik mat inget lätt mjölk eller dyl. Måndag 1 okt startar jag mitt beslut att sluta röka, så idag när jag skriver detta är det min 4:e rökfria dag och det går bra, visst känner jag suget men jag kämpar emot, vet ju att jag mår bättre. Men med en sjukdom som KOL kan man aldrig bli frisk men man kan leva med den och om man har tur så kan man leva många år till, för min del så är även åldern en avgörande faktor osv
Jag kan ha 5-10 år kvar om jag har tur. Men den här vintern tror jag kommer att visa hur sjuk mina lungor är. Sommaren har inte varit något vidare och det var då jag började undra hur det egentligen var med mig men jag har inte sökt läkare själv utan fick en kallelse, av en slup eller inte, vet jag inte men kan ha att göra med min stora användning av astma medicin, nog tur det kanske. För själv hade jag nog dragit ut i det oändliga. Har nu fått ytterligare en medicin som heter Pulmicort det är cortison och inflammation eller var det infektions hämmande, ja den skall i alla fall lindra.
Men nu är det som det är, inte lönt att grubbla på hur framtiden blir för det vet jag ju. Jag är mera orolig för mina barn o barnbarns tankar och ev oro angående min hälsa. Än så länge mår jag bra och vem vet kanske jag får må bra många år framöver.
Så är det just nu i mitt liv. Bara trava vidare, klarar ju trappor och passa de små barnbarnen lite då och då.
Klarar mig själv helt och hållet. Nu har jag börjat måla igen, idag en stor hallspegel  och den blir vit så klart och det lilla hallbordet skall också målas vit. Bra terapi på samma gång lagom motion.

Det här kortet tog jag från min balkong 30 sept. klockan 18.23 utan blixt på fullmånen solens sista strålar lyste på den så jag tyckte det var vackert att se på.

tisdag 25 september 2012

588. Märklig himmel

Den 12 sept gick jag ut på balkongen och såg detta på himlen kl. var mitt på dan 14.36 skyndade mig in hämtade kameran och tog kort. Har aldrig sett himlen så förut. Ser ut som vingar eller slöjor.Vackert var det.

 Nu blir det mörkt allt tidigare på kvällarna och löven på träden börjar att skifta färg luften är svalare och friskare när det inte regnar för regnat har det gjort mycket denna vår, sommar o höst. Förhoppningsvis dröjer det någon månad eller mer tills första snön kommer. Burrr känns inte alls bra. En lång vinter framför oss igen. Men vädret går inte göra nåt åt bara att genomlida och klä sig därefter.
Så här ser det ut på träden utanför min balkong idag när det började skymma lite.

tisdag 18 september 2012

587. Vad händer nu

Igår måndag var jag till distriktsköterskan och gjorde en spirometer, alltså de mäter lungans utblås på en förutbetstämd skalla där vikt ålder och längd är inlagd samt astma som jag har.
Det gick inte så där bra risken för att jag har KOL är stor men den skall utvärderas av läkaren den 3 okt. Sedan får jag höra vad han säger och om det blir en röntgen och någon medicinering. Ja jag är rökare och får ta i övervägande om den ovanan. På den tiden då jag började denna ovana fanns inga alarm om faror och när jag miste min dotter blev det ju inte bättre och tanken att sluta har jag inte gjort något åt, några smällar till under sista tiden har inte gjort det bättre. Dessutom saknas viljan just nu men jag tar inte ut något i förskott eftersom jag inte har fått en slutlig diagnos. Vet inte riktigt hur jag skall tackla detta känner just nu ingenting, ingen oro heller. Det som sker det sker känns det som.

Idag på morgonen fick jag telefon från min syster som berättade att vår kusin ringt och berättat att vår moster gått ur tiden 94 år gammal. Ett långt liv med livsglädje och många sorger. Hon miste sin man när hon var omkr. dryga 50 år, ett barnbarn 2001, 23 år och så sin ena son för 2 år sedan.
Moster Mimmi är min mors (91 år) enda syster och den enda kvar av fyra syskon så nu är det bara min mor kvar.
Känns vemodigt trots att hon levt ett långt liv. Men hon har överlevt många i sin egen familj och en i min egen familj så har också min mor. Nog är livet bra konstigt att de så mycket yngre lämnar oss så tidigt men en del blir så gamla och inte alltid psykiskt närvarande. Nog kan man tycka att det är fel och fel ordning.
Det är svårt mista en förälder även om de levt ett långt liv men det finns ändå inget så svårt som att förlora ett barn. Bland det svåraste är ju också att i unga år när man som bäst behöver en mor förlora henne i allt för tidig ålder. Det är svårt att tänka sig att det finns någon mening i det, jag kan inte finna den meningen.

Så idag har jag tänt ett extra ljus bredvid min dotters ljus för min moster. Ljuset för min dotter brinner varje dag och har så gjort nu i över 8 år och så förblir det så länge som jag kan. Vila i frid.

fredag 7 september 2012

586. September nu börjar hösten

Så är vi då inne på höstmånaden. Jag skall villig erkänna att jag inte gillar vinter och kyla gruvar enormt inför vintern, känns som det blir värre för varje år. Det inget att göra åt, bara att ta sig igenom så gott det går.
Med höstmörker och vinter så blir tankarna mörkare och saknaden djup och tung efter min dotter. Jag har i alla fall fått fira min födelsedag med mina båda barn som finns kvar här med mig och barnbarn.
Dessutom fått vara med om min sons bröllop tillsammans med barn och barnbarn men så klart det djupa sår man bär inom sig ömmar särskilt mycket när man träffar hela släkten. Så mycket som vi inte fått uppleva tillsammans i min familj under dessa år. De minsta barnbarnen har aldrig fått träffa sin faster.

Nej om någon undrar, sorgen, saknaden den lever kvar så länge jag själv andas, hur skulle det kunna vara möjligt att bara tro att man kan glömma bort sitt eget barn som man fött och fostrat och sett växa upp. Så många minnen har jag ändå fått som andra inte har som mist och det är jag tacksam för. Carolas syskon fick ju också minnen att bevara men det blev ju en tomhet för dem också, de får inte heller flera minnen för det tog slut allt för tidigt. Och min dotters eget barn, vad fick hon, ett tomt hål i sitt hjärta, en enorm saknad efter den trygghet bara hennes mor kunde ge. Så ensam mitt i den svåra tiden när man är så ung som hon var då hon miste sin mor. För även om där finns andra så är sorgen så privat och alla kan inte sörja genast för verkligheten blir så annorlunda. Så klart sätter det djupa spår.
Men livet fortsätter, åren går hur obegripligt det än är. Glädje ämnen blandas med saknad men fortsätter gör det ändå för oss alla, för vi väljer att leva klart det liv vi fått. Ingen vet vad som händer nästa dag, nästa år, en dag i sänder är det som gäller de flesta. Att göra så gott man kan.