Aj, aj, oj, oj, så ont i musklerna jag har. Det är inte bra krypa på golvet i min ålder för att måla ett bord som man måste lägga upp och ned på golvet för att kunna måla bordsben och alla slåar, jag blir ordentligt ledbruten vill jag lova för de musklerna använder jag inte annars. Men vill man få något gjort så är det bara att härda ut. Allt har en ände. Måste ta en paus nu åtminstonde tills i morgon.
I övrigt så verkar det som vi har vårväder redan i slutet av februari och början mars, väldigt tidigt, minns inte när det var sån här mild och snöfattig vinter här i mellersta norrland. Vägarna är bara om än smutsiga och med mycket vatten pölar på de mindre vägarna och slaskiga, men solen tittar fram och det är så skönt.
I övrigt är inget förändrat, dagarna och veckorna rinner iväg. Träffar de minsta barnbarnen och de växer båda och utvecklas, tänk så fort småbarn blir stora barn men som vuxna lär jag nog inte få se dem kanske. Jag blev mormor vid mycket tidig ålder första ggn, 10 år efter blev jag mormor igen när mina 2 döttrar fick barn med bara 6 veckors mellanrum. Sedan gick det 20 år innan jag blev farmor första ggn och 2011 andra gången.
En välsignelse mitt i allt det hemska efter att min yngsta dotter gick ifrån oss maj 2004. 4 år efter hennes bortgång blev jag farmor, så hon har aldrig fått uppleva sina brorsbarn. Det är också en sorg. Men jag tror ändå att hon på något vis vet och ser att de barnen finns och hon finns med oss.
Angående miljötänkande, det här kommer från facebook vänner:
Läs och begrunda.
Alla över 50 år eller omkring, borde läsa detta, kanske även den nya generationen.
Jag har kopierat detta från en vän.... Jag skulle betala på mataffären nyligen och
den unga kassörskan föreslog att jag skulle ta med mina egna kassar eftersom
plastpåsar inte är bra för miljön. ”Er generation brydde sig inte tillräckligt
för att bevara miljön till kommande generationer.” Hon hade förståss rätt i en
sak – vi hade inte miljötänket på ”vår tid” Men VAD hade vi i vår tid??
Efter långt funderande och sökande djupt i min egen själ insåg jag vad vi hade….
Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade.
Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och återanvände.
Så de var verkligen återanvända flera gånger! Men vi hade inte miljötänkt!
Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor
och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och vi tog inte bilen
varje gång vi skulle förflytta oss några hundar meter. Men kassörskan har rätt,
vi hade inget miljötänk!
Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra
kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft torkade
våra kläder på vår tid. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det
senast märket. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då!
På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n
hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland! I köket
blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som gjorde allt åt
oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar att skydda
dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar. På den tiden startade vi
aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen
för hand. Vi motionerade genom att arbeta så vi behövde inte gå till ett gym som
använder elmaskiner såsom löpband, trappmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt,
vi hade inte miljötänket då!
Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller flaska
varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut istället för
att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln
bara för att bladet är slött. Men vi hade inte miljötänket då!
På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för
att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett eluttag i
varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. Vi behövde inte ha en
datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i rymden för att hitta
närmsta pizzeria.
Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur slösaktiga
den äldre generationen är bara för att vi inte hade ”miljötänk”?! Posta på din
FB profil om du känner någon annan egenkär äldre person som behöver en lektion i
bevarandet av vår miljö av någon smarty-pants ungdom så dom också kan lägga upp
det i sin status,,,,,,,,,
Skrivet av okänd
fredag 2 mars 2012
söndag 26 februari 2012
572. Fortsätter att måla
Alla 6 köksstolarna är klara. Hurra. Tog tid och blev lite enahanda mot slutet men bra blev det och jag är nöjd. Bild 26 feb 2012
Nu har jag också målat min dotter Carolas minnesbord även det vitt.
I övrigt så är det rätt lugnt, vädret ja, det växlar på dagen från + 1-2 gr C och 0 gr C till -7 gr C på kvällen. Vägarna är rätt bara men smutsiga. Bara några dagar kvar på februari sedan är vi inne i mars och våren närmar sig sakteliga.
Visst längtar man till vår men det är också en väldigt jobbig tid känslomässigt på grund av att min dotter lämnade jordelivet den månaden och det är också hennes födelsedag samma månad. Det går runt i magen av ångest när jag skriver. Aldrig kan jag glömma de svåra åren före och ännu värre åren efter så fyllda av smärta och saknad så svårt att förstå. Men med åren lär man sig leva med det och lär sig hantera sin sorg på ett hanterbart sätt men visst faller man ned i djupet många gånger men det tar inte lika lång tid att komma upp och där är målandet en bra terapi. Det är som nyss men ändå så länge sedan och jag själv blir äldre och kommer närmare den dag jag måste lämna dem jag har kvar här och möta min dotter där på andra sidan. När, var och hur det vet ingen. Jag är inte rädd för att dö, jag bara hoppas att slippa plågas men om det blir så hoppas jag att jag kan vara lika stark som min dotter var.
Älskar er alla mina barn och barnbarn, ni är mitt liv, mitt ljus.
Nu har jag också målat min dotter Carolas minnesbord även det vitt.
Före 22 feb 2012
Efter 25 feb 2012
Nästa projekt blir klaffbordet och det blir en lite jobbigare möbel att måla för jag måste hålla till på golvet många vinklar och vrår har det också. Lägger först plast på golvet och sedan skyddspapper och sedan vända upp och ned på bordet först det blir den jobbigaste sidan att måla och måste målas helt klart innan jag kan ta ovansidan.I övrigt så är det rätt lugnt, vädret ja, det växlar på dagen från + 1-2 gr C och 0 gr C till -7 gr C på kvällen. Vägarna är rätt bara men smutsiga. Bara några dagar kvar på februari sedan är vi inne i mars och våren närmar sig sakteliga.
20 feb 2012 lite snö och inte är det mera nu idag hellre mindre men smutsigare
Älskar er alla mina barn och barnbarn, ni är mitt liv, mitt ljus.
CAROLA Alltid älskad, evigt saknad, Aldrig glömd
Du är med oss alla dagar
fredag 17 februari 2012
571. Birsta
På tisdag den 14 feb. hade jag tid för mammografi och den var i Birsta. Åkte dit förstås det går fort på löpande band. Efteråt åkte jag och köpte målarfärg 3 liter vit färg för att måla möbler. Så många år som jag "tänkt" måla mina köks stolar som är från 70-talet och träfärgade men det har inte blivit av. Men nu
blir det gjort det är inte det allra roligaste att måla stolar med alla ben och vrår och jag har 6 stycken.
Satte igång på kvällen efter jag varit och tänt ljus på min dotters viloplats. Idag 3 dagar senare har jag målat
3 stolar klar och påbörjat den 4:e. Det tar tid för färgen skall torka mellan varven. Men jag är nöjd med mitt jobb. Det är terapi och skingrar tankarna och lite gympa för kroppen också men trött blir jag. Har tänkt mig vara klar med alla stolar i helgen. Sedan har jag flera andra möbler som jag skall måla som också är träfärgade. Jag tycker det är roligt att måla och som sagt det skingrar tankarna och tiden går fort inte för
att jag tycker den går sakta, åh nej den rusar iväg. Längtar till våren men det dröjer nog någon/några månader till innan den börjar på riktigt.
blir det gjort det är inte det allra roligaste att måla stolar med alla ben och vrår och jag har 6 stycken.
Satte igång på kvällen efter jag varit och tänt ljus på min dotters viloplats. Idag 3 dagar senare har jag målat
3 stolar klar och påbörjat den 4:e. Det tar tid för färgen skall torka mellan varven. Men jag är nöjd med mitt jobb. Det är terapi och skingrar tankarna och lite gympa för kroppen också men trött blir jag. Har tänkt mig vara klar med alla stolar i helgen. Sedan har jag flera andra möbler som jag skall måla som också är träfärgade. Jag tycker det är roligt att måla och som sagt det skingrar tankarna och tiden går fort inte för
att jag tycker den går sakta, åh nej den rusar iväg. Längtar till våren men det dröjer nog någon/några månader till innan den börjar på riktigt.
Så här ser stolarna ut före och efter jag målat.
måndag 6 februari 2012
570. Sanna ord
Dessa skrivna ord är sanningen om sorgen efter sitt barn. De tillhör en sida på facebook som heter Grieving Mothers en mor som också förlorat ett barn. Eftersom vi är en stor grupp med sörjande mammor som mist barn så vet jag att vi delar dessa skrivna ord.
.
Belong to Grieving Mothers in facebook.
.
569. Vinter
Så kom då kylan, i helgen har det varit -26 gr C här där jag bor men längre norrut har det varit -30 gr C och mera. Brrrr alldeles för kallt för mig med -26 gr C. Februari kan och brukar vara en riktig vinter månad men i år har vi inte lika mycket snö och jag hoppas det inte blir mera än det är nu. Går och små fryser mest hela dagarna, tar på mig massor av kläder trots det inte är direkt kallt inom hus. Jag längtar tills våren och värmen, vintern passar mig inte så bra.
I övrigt går det upp och ned med känslorna, försöker på alla vis att klara dagarna men lätt är det inte.
Visst finns det en hel del glädje också men allt för många tankar snurrar runt i mitt arma huvud. Jag är barnvakt till de yngsta barnbarnen då och då och det ger energi och lugn och jag njuter av att få vara med dem.
Har planer på att måla lite möbler, köks stolarna, en sängstomme mm, men det är alldeles för kallt ännu för jag måste hålla till inne i lägenheten när jag målar, så jag får avvaktar ett tag till.
Måla är en bra terapi för tankarna som jag har svårt att styra i rätt riktning. Tankarna på hur allt blev, tankarna på hur det borde vara men som vi inte har/hade förmågan att göra något för att ändra på, bara hjälplösa se hur allt gick mot livets slut, bara försöka göra det bästa för att göra tiden så bra som möjligt för min dotter in i det sista. Det har gått en lång tid nu men det känns lika tungt och någon tröst finns inte, det gäller bara att försöka leva så bra det går, ta fram de ljusa minnen som finns.
I övrigt går det upp och ned med känslorna, försöker på alla vis att klara dagarna men lätt är det inte.
Visst finns det en hel del glädje också men allt för många tankar snurrar runt i mitt arma huvud. Jag är barnvakt till de yngsta barnbarnen då och då och det ger energi och lugn och jag njuter av att få vara med dem.
Har planer på att måla lite möbler, köks stolarna, en sängstomme mm, men det är alldeles för kallt ännu för jag måste hålla till inne i lägenheten när jag målar, så jag får avvaktar ett tag till.
Måla är en bra terapi för tankarna som jag har svårt att styra i rätt riktning. Tankarna på hur allt blev, tankarna på hur det borde vara men som vi inte har/hade förmågan att göra något för att ändra på, bara hjälplösa se hur allt gick mot livets slut, bara försöka göra det bästa för att göra tiden så bra som möjligt för min dotter in i det sista. Det har gått en lång tid nu men det känns lika tungt och någon tröst finns inte, det gäller bara att försöka leva så bra det går, ta fram de ljusa minnen som finns.
tisdag 24 januari 2012
568. Trötthet
Mamma trivs med sitt nya boende och har det bra. Så klart besöker vi henne där. Nu väntar vi bara på att få hennes gamla lägenhet såld.
Idag är det kallt ute -11 grader jag är ingen person som gillar vinter eller kylan.
Nu under en veckas tid har jag varit så väldigt trött, somnat på eftermiddagen och sover någon timma varje dag. Det är ovanligt för det brukar jag inte göra normalt, det är som om jag inga krafter har kvar. Jag träffar mina minsta barnbarn och tankar lite energi där, tur jag har dem. Den yngste en liten kille har nu blivit över 7 månader och hans syster fyller 4 år denna månad. Det är inte klokt så fort tiden går trots allt.
Slutet av denna månad har jag 4 stycken som fyller år, 1 son och 3 barnbarn, 3 av dem samma dag och 1 av dem 3 dagar efter. Det går inte en dag utan att jag tänker på min förlorade dotter, men jag tänker också på hennes dotter, min dotterdotter och de övriga barn och barnbarn jag har, oroar mig ständigt för allt fast jag vet det inte hjälper att gå och oroa sig men det är min hjärna som bestämmer över tankarna fast jag försöker kontrollera tankarna så dyker de upp ändå. Saknaden och minnena dyker upp allt oftare från mina barns barndom. Det är både glädje och sorg med de minnen som dyker upp det finns ju så mycket att komma ihåg när man mister ett vuxet barn och jag tänker också på att mitt barnbarn aldrig får dela sitt vuxna liv med sin egen mor. Det är så sorgligt.
Men det finns inga val, vi måste finna oss i det som hänt och försöka fortsätta på bästa sätt.
Aldrig glömmer vi dig Carola, Aldrig slutar vi sakna dig, Alltid skall vi älska dig.
Vi skall ses igen det är min tro och den kan ingen ta ifrån mig. Du finns med oss varje dag även om vi inte kan se dig. Sänder kärlek till dig upp till där du bor nu.
Idag är det kallt ute -11 grader jag är ingen person som gillar vinter eller kylan.
Nu under en veckas tid har jag varit så väldigt trött, somnat på eftermiddagen och sover någon timma varje dag. Det är ovanligt för det brukar jag inte göra normalt, det är som om jag inga krafter har kvar. Jag träffar mina minsta barnbarn och tankar lite energi där, tur jag har dem. Den yngste en liten kille har nu blivit över 7 månader och hans syster fyller 4 år denna månad. Det är inte klokt så fort tiden går trots allt.
Slutet av denna månad har jag 4 stycken som fyller år, 1 son och 3 barnbarn, 3 av dem samma dag och 1 av dem 3 dagar efter. Det går inte en dag utan att jag tänker på min förlorade dotter, men jag tänker också på hennes dotter, min dotterdotter och de övriga barn och barnbarn jag har, oroar mig ständigt för allt fast jag vet det inte hjälper att gå och oroa sig men det är min hjärna som bestämmer över tankarna fast jag försöker kontrollera tankarna så dyker de upp ändå. Saknaden och minnena dyker upp allt oftare från mina barns barndom. Det är både glädje och sorg med de minnen som dyker upp det finns ju så mycket att komma ihåg när man mister ett vuxet barn och jag tänker också på att mitt barnbarn aldrig får dela sitt vuxna liv med sin egen mor. Det är så sorgligt.
Men det finns inga val, vi måste finna oss i det som hänt och försöka fortsätta på bästa sätt.
Aldrig glömmer vi dig Carola, Aldrig slutar vi sakna dig, Alltid skall vi älska dig.
Vi skall ses igen det är min tro och den kan ingen ta ifrån mig. Du finns med oss varje dag även om vi inte kan se dig. Sänder kärlek till dig upp till där du bor nu.
söndag 15 januari 2012
567. En stressad vecka har gått
Min mamma flyttade före jul till ett service hus för äldreboende. En liten lägenhet med rum kök sovalkov badrum och hall, riktigt trevligt har hon fått där och med full service. Nu behöver vi syskon inte oroa oss mer för henne för på senaste tiden har vi varit och passat upp på henne alla vi 4 syskon och vi är inte heller så unga längre och har egna familjer som barn och barnbarn som behöver lite hjälp då och då.
Mor trivs bra där och känner sig också mycket lugnare och det var hon som ville men hon fick kämpa för att få sitt boende för det var inte helt lätt att få kommunen att fatta att en äldre person på 90 år behövde och som vi tycker har rätt att få känna sig trygg liksom vi också vill att hon skall vara. Vi försvinner ju inte för att hon bor där utan besöker ju naturligtvis henne nu också.
Det jobbiga nu har varit att packa ner och tömma hennes lägenhet och städa ur allt. Tänk så mycket vi egentligen samlar på oss under en livtid av prylar och dyligt sånt som egenligen inte alls behövs utan bara tar upp plats och som ingen vill ha.
Vi syskon har hållit på sedan i tisdags med att sortera pryla och sånt det som någon annan kan ha nytta av och kastat skräp. Det blir många dagar innan allt är färdigt och dessutom städat. Så idag lördag gjorde min yngsta syster och jag den sista turen med städningen. Nu är lägenheten klar för visning och försäljning.
Så skönt det är gjort så vi får vila och kan sova ut ordentligt och släppa stressen. Och så klart kommer det fram saker som påminner oss om barndommen och då minns vi syskon att just den saken har sin historia och vad den betydde och vad som hände när vi var barn, roliga saker mest, även saker som påminner om våra morföräldrar på den tiden de levde. Nostalgi och förundran också över så mycket vi ändå kunde resa på semester även om vi när vi var mindre fick ta tält och förnödenheter med på en buss för att åka några dagar och tälta. Det var innan vi ägde en bil men den kom den också fast något år senare, nån gång slutet 40-tal början 50-talet. Fina minnen att bevara för oss syskon.
Nu hoppas vi ju förståss att mamma skall få vara så pass pigg och bra som hon är idag, det är inget fel på minnet, problemen sitter mest i benen som hon har besvär med. Av hennes egna syskon som också var
fyra så finns 1 äldre syster kvar hon är 93 år, båda bröderna gick bort för många år sedan. En broder omkom i en bilolycka bara dryga 50 år och den yngste brodern fick prostatacancer och han gick bort vid
75 års ålder år 1999. Min far gick bort 1997 vid en ålder av 86 år, vår goa, rara pappa för det var han verkligen.
Nej nu börjar det bli allt för jobbigt med känslorna, mycket tråkiga saker har ju också hänt de senaste åren i vår släkt, min kusin förlorade en ung son 2001 och en bror för ett år sedan.
Min egen brorsdotter har förlorat ett litet barn 2002 som bara blev 9 månader gammal och jag själv har förlorat en dotter allt för tidigt i bröstcancer 2004. Djupa sår, djup smärta och stor sorg som alltid kommer att följa med oss i resten av våra liv. Att förlora ett barn är nog bland det värsta man kan drabbas av. Men också det värst som kan hända om där finns ett barn som förlorar en mor i allt för tidig ålder, det sätter djupa spår i det barnet som är så pass gammal att barnet måste uppleva att se sin mor drabbad av cancer och bli sämre och sämre, en trygghet som går förlorad för alltid. Det barnets sorg följer barnet resten av livet, att mista en mor som aldrig får se barnet växa upp och få egen familj, att det barnet aldrig kan få dela sina upplevelser i livet med sin mor. Vi glömmer ingen, vi glömmer aldrig, där finns alltid ett stort tomrum och det tomrummet kan ingen fylla eller ersätta. Men det innebär ju inte att vi älskar de barn/barnbarn vi har kvar här mindre. Åh nej, så är det absolut inte, de har fortfarande sin egen plats i våra hjärtan och kommer alltid att ha och visst är man glad man har dem, för de är dem man lever för, de är dem som gör det möjligt att fortsätta jordelivet, de är dem som ger en mening i det nya livet som blev.
Mor trivs bra där och känner sig också mycket lugnare och det var hon som ville men hon fick kämpa för att få sitt boende för det var inte helt lätt att få kommunen att fatta att en äldre person på 90 år behövde och som vi tycker har rätt att få känna sig trygg liksom vi också vill att hon skall vara. Vi försvinner ju inte för att hon bor där utan besöker ju naturligtvis henne nu också.
Det jobbiga nu har varit att packa ner och tömma hennes lägenhet och städa ur allt. Tänk så mycket vi egentligen samlar på oss under en livtid av prylar och dyligt sånt som egenligen inte alls behövs utan bara tar upp plats och som ingen vill ha.
Vi syskon har hållit på sedan i tisdags med att sortera pryla och sånt det som någon annan kan ha nytta av och kastat skräp. Det blir många dagar innan allt är färdigt och dessutom städat. Så idag lördag gjorde min yngsta syster och jag den sista turen med städningen. Nu är lägenheten klar för visning och försäljning.
Så skönt det är gjort så vi får vila och kan sova ut ordentligt och släppa stressen. Och så klart kommer det fram saker som påminner oss om barndommen och då minns vi syskon att just den saken har sin historia och vad den betydde och vad som hände när vi var barn, roliga saker mest, även saker som påminner om våra morföräldrar på den tiden de levde. Nostalgi och förundran också över så mycket vi ändå kunde resa på semester även om vi när vi var mindre fick ta tält och förnödenheter med på en buss för att åka några dagar och tälta. Det var innan vi ägde en bil men den kom den också fast något år senare, nån gång slutet 40-tal början 50-talet. Fina minnen att bevara för oss syskon.
Nu hoppas vi ju förståss att mamma skall få vara så pass pigg och bra som hon är idag, det är inget fel på minnet, problemen sitter mest i benen som hon har besvär med. Av hennes egna syskon som också var
fyra så finns 1 äldre syster kvar hon är 93 år, båda bröderna gick bort för många år sedan. En broder omkom i en bilolycka bara dryga 50 år och den yngste brodern fick prostatacancer och han gick bort vid
75 års ålder år 1999. Min far gick bort 1997 vid en ålder av 86 år, vår goa, rara pappa för det var han verkligen.
Nej nu börjar det bli allt för jobbigt med känslorna, mycket tråkiga saker har ju också hänt de senaste åren i vår släkt, min kusin förlorade en ung son 2001 och en bror för ett år sedan.
Min egen brorsdotter har förlorat ett litet barn 2002 som bara blev 9 månader gammal och jag själv har förlorat en dotter allt för tidigt i bröstcancer 2004. Djupa sår, djup smärta och stor sorg som alltid kommer att följa med oss i resten av våra liv. Att förlora ett barn är nog bland det värsta man kan drabbas av. Men också det värst som kan hända om där finns ett barn som förlorar en mor i allt för tidig ålder, det sätter djupa spår i det barnet som är så pass gammal att barnet måste uppleva att se sin mor drabbad av cancer och bli sämre och sämre, en trygghet som går förlorad för alltid. Det barnets sorg följer barnet resten av livet, att mista en mor som aldrig får se barnet växa upp och få egen familj, att det barnet aldrig kan få dela sina upplevelser i livet med sin mor. Vi glömmer ingen, vi glömmer aldrig, där finns alltid ett stort tomrum och det tomrummet kan ingen fylla eller ersätta. Men det innebär ju inte att vi älskar de barn/barnbarn vi har kvar här mindre. Åh nej, så är det absolut inte, de har fortfarande sin egen plats i våra hjärtan och kommer alltid att ha och visst är man glad man har dem, för de är dem man lever för, de är dem som gör det möjligt att fortsätta jordelivet, de är dem som ger en mening i det nya livet som blev.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


