Mamma trivs med sitt nya boende och har det bra. Så klart besöker vi henne där. Nu väntar vi bara på att få hennes gamla lägenhet såld.
Idag är det kallt ute -11 grader jag är ingen person som gillar vinter eller kylan.
Nu under en veckas tid har jag varit så väldigt trött, somnat på eftermiddagen och sover någon timma varje dag. Det är ovanligt för det brukar jag inte göra normalt, det är som om jag inga krafter har kvar. Jag träffar mina minsta barnbarn och tankar lite energi där, tur jag har dem. Den yngste en liten kille har nu blivit över 7 månader och hans syster fyller 4 år denna månad. Det är inte klokt så fort tiden går trots allt.
Slutet av denna månad har jag 4 stycken som fyller år, 1 son och 3 barnbarn, 3 av dem samma dag och 1 av dem 3 dagar efter. Det går inte en dag utan att jag tänker på min förlorade dotter, men jag tänker också på hennes dotter, min dotterdotter och de övriga barn och barnbarn jag har, oroar mig ständigt för allt fast jag vet det inte hjälper att gå och oroa sig men det är min hjärna som bestämmer över tankarna fast jag försöker kontrollera tankarna så dyker de upp ändå. Saknaden och minnena dyker upp allt oftare från mina barns barndom. Det är både glädje och sorg med de minnen som dyker upp det finns ju så mycket att komma ihåg när man mister ett vuxet barn och jag tänker också på att mitt barnbarn aldrig får dela sitt vuxna liv med sin egen mor. Det är så sorgligt.
Men det finns inga val, vi måste finna oss i det som hänt och försöka fortsätta på bästa sätt.
Aldrig glömmer vi dig Carola, Aldrig slutar vi sakna dig, Alltid skall vi älska dig.
Vi skall ses igen det är min tro och den kan ingen ta ifrån mig. Du finns med oss varje dag även om vi inte kan se dig. Sänder kärlek till dig upp till där du bor nu.
tisdag 24 januari 2012
söndag 15 januari 2012
567. En stressad vecka har gått
Min mamma flyttade före jul till ett service hus för äldreboende. En liten lägenhet med rum kök sovalkov badrum och hall, riktigt trevligt har hon fått där och med full service. Nu behöver vi syskon inte oroa oss mer för henne för på senaste tiden har vi varit och passat upp på henne alla vi 4 syskon och vi är inte heller så unga längre och har egna familjer som barn och barnbarn som behöver lite hjälp då och då.
Mor trivs bra där och känner sig också mycket lugnare och det var hon som ville men hon fick kämpa för att få sitt boende för det var inte helt lätt att få kommunen att fatta att en äldre person på 90 år behövde och som vi tycker har rätt att få känna sig trygg liksom vi också vill att hon skall vara. Vi försvinner ju inte för att hon bor där utan besöker ju naturligtvis henne nu också.
Det jobbiga nu har varit att packa ner och tömma hennes lägenhet och städa ur allt. Tänk så mycket vi egentligen samlar på oss under en livtid av prylar och dyligt sånt som egenligen inte alls behövs utan bara tar upp plats och som ingen vill ha.
Vi syskon har hållit på sedan i tisdags med att sortera pryla och sånt det som någon annan kan ha nytta av och kastat skräp. Det blir många dagar innan allt är färdigt och dessutom städat. Så idag lördag gjorde min yngsta syster och jag den sista turen med städningen. Nu är lägenheten klar för visning och försäljning.
Så skönt det är gjort så vi får vila och kan sova ut ordentligt och släppa stressen. Och så klart kommer det fram saker som påminner oss om barndommen och då minns vi syskon att just den saken har sin historia och vad den betydde och vad som hände när vi var barn, roliga saker mest, även saker som påminner om våra morföräldrar på den tiden de levde. Nostalgi och förundran också över så mycket vi ändå kunde resa på semester även om vi när vi var mindre fick ta tält och förnödenheter med på en buss för att åka några dagar och tälta. Det var innan vi ägde en bil men den kom den också fast något år senare, nån gång slutet 40-tal början 50-talet. Fina minnen att bevara för oss syskon.
Nu hoppas vi ju förståss att mamma skall få vara så pass pigg och bra som hon är idag, det är inget fel på minnet, problemen sitter mest i benen som hon har besvär med. Av hennes egna syskon som också var
fyra så finns 1 äldre syster kvar hon är 93 år, båda bröderna gick bort för många år sedan. En broder omkom i en bilolycka bara dryga 50 år och den yngste brodern fick prostatacancer och han gick bort vid
75 års ålder år 1999. Min far gick bort 1997 vid en ålder av 86 år, vår goa, rara pappa för det var han verkligen.
Nej nu börjar det bli allt för jobbigt med känslorna, mycket tråkiga saker har ju också hänt de senaste åren i vår släkt, min kusin förlorade en ung son 2001 och en bror för ett år sedan.
Min egen brorsdotter har förlorat ett litet barn 2002 som bara blev 9 månader gammal och jag själv har förlorat en dotter allt för tidigt i bröstcancer 2004. Djupa sår, djup smärta och stor sorg som alltid kommer att följa med oss i resten av våra liv. Att förlora ett barn är nog bland det värsta man kan drabbas av. Men också det värst som kan hända om där finns ett barn som förlorar en mor i allt för tidig ålder, det sätter djupa spår i det barnet som är så pass gammal att barnet måste uppleva att se sin mor drabbad av cancer och bli sämre och sämre, en trygghet som går förlorad för alltid. Det barnets sorg följer barnet resten av livet, att mista en mor som aldrig får se barnet växa upp och få egen familj, att det barnet aldrig kan få dela sina upplevelser i livet med sin mor. Vi glömmer ingen, vi glömmer aldrig, där finns alltid ett stort tomrum och det tomrummet kan ingen fylla eller ersätta. Men det innebär ju inte att vi älskar de barn/barnbarn vi har kvar här mindre. Åh nej, så är det absolut inte, de har fortfarande sin egen plats i våra hjärtan och kommer alltid att ha och visst är man glad man har dem, för de är dem man lever för, de är dem som gör det möjligt att fortsätta jordelivet, de är dem som ger en mening i det nya livet som blev.
Mor trivs bra där och känner sig också mycket lugnare och det var hon som ville men hon fick kämpa för att få sitt boende för det var inte helt lätt att få kommunen att fatta att en äldre person på 90 år behövde och som vi tycker har rätt att få känna sig trygg liksom vi också vill att hon skall vara. Vi försvinner ju inte för att hon bor där utan besöker ju naturligtvis henne nu också.
Det jobbiga nu har varit att packa ner och tömma hennes lägenhet och städa ur allt. Tänk så mycket vi egentligen samlar på oss under en livtid av prylar och dyligt sånt som egenligen inte alls behövs utan bara tar upp plats och som ingen vill ha.
Vi syskon har hållit på sedan i tisdags med att sortera pryla och sånt det som någon annan kan ha nytta av och kastat skräp. Det blir många dagar innan allt är färdigt och dessutom städat. Så idag lördag gjorde min yngsta syster och jag den sista turen med städningen. Nu är lägenheten klar för visning och försäljning.
Så skönt det är gjort så vi får vila och kan sova ut ordentligt och släppa stressen. Och så klart kommer det fram saker som påminner oss om barndommen och då minns vi syskon att just den saken har sin historia och vad den betydde och vad som hände när vi var barn, roliga saker mest, även saker som påminner om våra morföräldrar på den tiden de levde. Nostalgi och förundran också över så mycket vi ändå kunde resa på semester även om vi när vi var mindre fick ta tält och förnödenheter med på en buss för att åka några dagar och tälta. Det var innan vi ägde en bil men den kom den också fast något år senare, nån gång slutet 40-tal början 50-talet. Fina minnen att bevara för oss syskon.
Nu hoppas vi ju förståss att mamma skall få vara så pass pigg och bra som hon är idag, det är inget fel på minnet, problemen sitter mest i benen som hon har besvär med. Av hennes egna syskon som också var
fyra så finns 1 äldre syster kvar hon är 93 år, båda bröderna gick bort för många år sedan. En broder omkom i en bilolycka bara dryga 50 år och den yngste brodern fick prostatacancer och han gick bort vid
75 års ålder år 1999. Min far gick bort 1997 vid en ålder av 86 år, vår goa, rara pappa för det var han verkligen.
Nej nu börjar det bli allt för jobbigt med känslorna, mycket tråkiga saker har ju också hänt de senaste åren i vår släkt, min kusin förlorade en ung son 2001 och en bror för ett år sedan.
Min egen brorsdotter har förlorat ett litet barn 2002 som bara blev 9 månader gammal och jag själv har förlorat en dotter allt för tidigt i bröstcancer 2004. Djupa sår, djup smärta och stor sorg som alltid kommer att följa med oss i resten av våra liv. Att förlora ett barn är nog bland det värsta man kan drabbas av. Men också det värst som kan hända om där finns ett barn som förlorar en mor i allt för tidig ålder, det sätter djupa spår i det barnet som är så pass gammal att barnet måste uppleva att se sin mor drabbad av cancer och bli sämre och sämre, en trygghet som går förlorad för alltid. Det barnets sorg följer barnet resten av livet, att mista en mor som aldrig får se barnet växa upp och få egen familj, att det barnet aldrig kan få dela sina upplevelser i livet med sin mor. Vi glömmer ingen, vi glömmer aldrig, där finns alltid ett stort tomrum och det tomrummet kan ingen fylla eller ersätta. Men det innebär ju inte att vi älskar de barn/barnbarn vi har kvar här mindre. Åh nej, så är det absolut inte, de har fortfarande sin egen plats i våra hjärtan och kommer alltid att ha och visst är man glad man har dem, för de är dem man lever för, de är dem som gör det möjligt att fortsätta jordelivet, de är dem som ger en mening i det nya livet som blev.
torsdag 5 januari 2012
566. Vaa... det kom snö
Kan ni tänka er! Sent i går kväll och inatt och halva dagen har det snöat inga stora mängder, men nu är marken vit och genast blir det ljusare ute. Återstår att se om den ligger kvar, hoppas det för är det vinter skall det också vara snö men lagom är bäst.
onsdag 4 januari 2012
565. Betong änglar och smycket mm
Har hittat en sida i facebook där de säljer vackra änglar och smycket m m mm. Finns att köpa på nätet och även gårdbutik som ligger i Köpmanholmen, Ångermanland, och som också råkar vara min födelseort.
Men därifrån flyttade vi när jag var 5 år men bor nu sedan 1963 i Medelpad.
http://betongflickorna.se/ en länk till sidan värd att titta in på, finns även i facebook.
Men därifrån flyttade vi när jag var 5 år men bor nu sedan 1963 i Medelpad.
http://betongflickorna.se/ en länk till sidan värd att titta in på, finns även i facebook.
måndag 2 januari 2012
564. Vinter väder
Ja vad skall man säga om vintern. Jo, den är blåsig och väldigt blöt, regn, regn och blåst ingen bra kombination, is här och där, gröna gräsmattor men ingen snö och det är ju så mörkt när inte snön lyser upp. Får hoppas att det slutar regna snart och att det inte blir ännu värre ishalka ute om kylan kommer. Deprimerande väder är det i alla fall. Undrar hur denna vinter blir?
lördag 31 december 2011
563. Juldagarna över och ett nytt år startar
Så är då juldagarna över. Blev att vi firade julafton i Matfors i år. Som vanligt har jag överlevt denna jul också och det tillsammans med en massa kända och okända men alla släkt med varandra genom barn och barnbarn. 11 vuxna och 4 småbarn under 4 år, det blev mormor/farmor och farfar/morfar kors och tvärs beroende på att vi hade både son och dotter, lite knepigt att säga rätt till rätt barn, god julmat traditionell och tometen kom så klart (Santa Claus) och så alla julklapparna, det blir ju en stor hög med så många personer. Klockan 22.30 på kvällen var jag hemma igen, duktigt trött. Men glad ändå att få vara med och speciellt med de små. Men som alltid de senaste åren är det stora förändringar och saknaden, den enorma saknade sköljer över mig när jag kommer hem, tänk om jag ändå kunnat ändra tiden och jag fått behålla min dotter så annorlunda de hade varit även om tiderna ändras skulle familjen varit annorlunda, fulltalig. Det är en svår tid men man är tvungen att finna sig i förändringarna som blev och är. Dåtid. Nutid. Hur klarar man det? Det finns inga svar, och inga andra val.
Nu startar ett nytt år igen, tiden går så fort, så fort och avståndet till min saknade dotter blir större i år räknat men närmare också för jag blir ju äldre och kommer närmare den dag då mitt liv på jorden är avslutat.
Jag får ju ändå vara tacksam för den rikedom jag har
jag har fått 3 barn, 2 barn är kvar här i livet och 1 finns i himlen en
lysande stjärna som jag vet är med oss på ett nytt sätt
jag har en rikedom i mina 5 barnbarn.
De ger mig livskraft, mitt i all smärta,de ger mig
energi, att få se dem utvecklas och de små växa
upp, åtminstonde några år till av mitt liv.
Det tar inte bort smärtan av förlusten av ett av mina
barn men de ger mig glädje och tacksamhet att jag
har dem. Alla är de oändligt kära för mig.
Livet är så skört.
Så nu vill jag önska alla kraft att börja det nya året, kraft att klara alla djupa fall när sorgen, saknade får oss som förlorat en eller flera barn att falla ner i det mörka hålet, för faller gör man och gråter det är så många tårar och minnen som kommer upp till ytan.
den förlusten kan bara den som själv förlorat ett barn förstå. Vi behöver förstående vänner inga pekpinnar.
Nu startar ett nytt år igen, tiden går så fort, så fort och avståndet till min saknade dotter blir större i år räknat men närmare också för jag blir ju äldre och kommer närmare den dag då mitt liv på jorden är avslutat.
Jag får ju ändå vara tacksam för den rikedom jag har
jag har fått 3 barn, 2 barn är kvar här i livet och 1 finns i himlen en
lysande stjärna som jag vet är med oss på ett nytt sätt
jag har en rikedom i mina 5 barnbarn.
De ger mig livskraft, mitt i all smärta,de ger mig
energi, att få se dem utvecklas och de små växa
upp, åtminstonde några år till av mitt liv.
Det tar inte bort smärtan av förlusten av ett av mina
barn men de ger mig glädje och tacksamhet att jag
har dem. Alla är de oändligt kära för mig.
Livet är så skört.
Så nu vill jag önska alla kraft att börja det nya året, kraft att klara alla djupa fall när sorgen, saknade får oss som förlorat en eller flera barn att falla ner i det mörka hålet, för faller gör man och gråter det är så många tårar och minnen som kommer upp till ytan.
Till slut önskar jag er alla
Ett GOTT NYTT ÅR 2012 och en ny start med kraft att orka alla svåra dagar och också mycket glädje för de behöver vi alla. Var snälla mot varandra, lev ditt liv som är bäst för dig, inte hur andra tycker du skall leva för de vet inget om dina känslor och de lever inte ditt liv, det liv vi fick när vi förlorad vårt barn den förlusten kan bara den som själv förlorat ett barn förstå. Vi behöver förstående vänner inga pekpinnar.
Etiketter:
År 2011 avslutas ett nytt startar 2012
torsdag 22 december 2011
562. Nu är det gjort julstök och övrigt
Idag var jag till mor först med julklapp. Sedan åkte jag till kyrkogården och tände mina 5 dyngsljus i de 2 lyktorna där sopade lite snö satte kransen jag köpt. Det var mörkt ute och jag tar en ficklampa med för
att se. Hjärtat drar ihop sig av ångest, gråt och vemod. Varför finns du inte bland oss älskade dotter.
Saknaden är så svårt och nu i juletid ännu värre. Vill ha dig här nu men kan inget göra. God Jul älskade Carola du finns med oss alltid.
En Fridfull Jul alla och lugn, önskar fred i världen och stopp på all våld, tänk på barnen, livet är så skört och de vi mist får vi aldrig tillbaka.
att se. Hjärtat drar ihop sig av ångest, gråt och vemod. Varför finns du inte bland oss älskade dotter.
Saknaden är så svårt och nu i juletid ännu värre. Vill ha dig här nu men kan inget göra. God Jul älskade Carola du finns med oss alltid.
En Fridfull Jul alla och lugn, önskar fred i världen och stopp på all våld, tänk på barnen, livet är så skört och de vi mist får vi aldrig tillbaka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




