söndag 1 februari 2009

179. Den lilla trösterskan

Fick på lördag ett besked om att mitt lilla barnbarns mormorsmor gått ur tiden.
Cancern var än en gång den som skördat liv. Även om det är en gammal person är det tragiskt med denna hemska sjukdom så plågsam och utdragen som kampen kan bli.

Mitt lilla barnbarn var med sin mamma när de skulle ta farväl av mormorsmor (efteråt). Hon fick sluta sina dagar hemma i kretsen av de sina.
Den lilla tösen försökte trösta dem alla genom att erbjuda dem sin tröstare (napp). Sin gammelmorfar satt hon hos och började prata med honom på sitt babyspråk så till slut fick hon honom att le och sa kan ni inte lämna henne hos mig ett tag.

Den lilla kände på sig att allt inte stod rätt till. En ljusstråle mitt i allt det svåra, bara ett litet barn kan ge den sortens tröst.

lördag 31 januari 2009

178. Angels

fredag 30 januari 2009

177. Älskade dotter, så blev ditt liv och vårt.

Den dagen du föddes sken solen det var varmt, det var maj månad, den dagen du lämnade oss sken solen det var en vacker vårdag och det var maj månad. Du älskade solen så naturligtvis skulle det bli en sån dag.
De sista timmarn av ditt liv här hos oss sa du att du var ute och flög, jag tror att du svävade nångonstans ovanför oss, för du sa att du inte visste var du skulle landa. Du hade sett dig själv sväva ovanför sängen en gång förut när vi var så nära mista dej, den gången kom du tillbaka.
Den här gången fanns ingen återvändo. När du fick vår tillåtelse att gå vidare om du inte orkade vara kvar här längre blev du mycket lugnare.Efter några timmar landade du på en plats som jag tror, så ljus och vacker och lugn, en plats som bara du kunde se. Vi kunde inte följa dig dit,vi blev kvar här. Du fick ro.
Vi blev kvar här chockade över att du inte fanns kvar här längre med oss, hoppet som alltid fanns kvar var inte möjligt längre.Du tog med dig en bit av våra hjärtan och bara våra minnen av dej blev kvar.
Alla ljusa minnen jag försöker mana fram från alla våra dagar tillsamman skall jag alltid bevara i mitt hjärta, tårarna av saknad finns där alltid och en bit av mig är alltid med dig. En sargad kropp och själ som förlorat sig själv är vad som återstår av mig, din mor. En bit av mig är för alltid borta och den får jag aldrig åter.
Tomheten, tystnaden när du gick blev kompakt allt blev tyst, jag kunde inte förstå det som hänt.Tid och rum försvann en oändlig smärta i både kropp och själ blev kvar.Jag gick in i min glasbubbla som blev kompakt inget kunde nå dit in på mycket lång tid där fanns bara plats för den overkliga mardrömmen.

Under mer än ett år kan jag inte minnas allt som skedde runt mig, bara den förtärande smärtan som blev outhärdlig, då mina tankar var ett enda kaos och jag stängde in mig i det rum där allt hände. Jag kunde inte öppna dörren.
Dag och natt vandrade jag här hemma och visste inte vad jag skulle ta mig till, helt vilsen, sökande efter en utväg för att hitta dej igen. Jag ville gå samma väg som du,denna omänskliga mardröm måste vara just en mardröm och jag hoppades mot allt förnuft att det var just en sådan det var, för du kunde omöjligt vara borta för alltid , du måste finnas någonstans där jag kan se dig, prata med dej, röra vid dej.Smärtans dal är en djup källa, svart och svår att andas i där sjunker man ner i mörkret och man faller gång på gång när man minst anar, på den stranden snubblar man fram darrande, gråtande, bedjande om nåd, om ett mirakel, för det gör så ont, livet känns totalt meningslöst.
Det sägs att det är en mening med allt, men inte kan jag se någon mening med att du skulle gå före mig och din mormor och lämna kvar en dotter som behöver dig.Tiden är utmätt sägs det och så är det kanske. Men så mycket sker som är obegripligt som vi inte valt och ändå måste uthärda.
På något sätt tar man sig fram. Dagar går och blir till år och fortfarande går man på sina ben men till vad, det vet inte jag, det vet nog ingen. Rädd för döden är jag inte längre men jag är rädd att det skall hända mina barn och barnbarn nåt.
Det enda som håller mej kvar är de barn och barnbarn jag har kvar. Allt är ett helt nytt liv en helt annan värld man inte kan förstå och som inte alltid känns verklig.Du saknas, min kärlek följer dig. Med all kraft ropar jag tyst för mig själv,snälla väck mig från denna hemska dröm. Jag saknar dig så förförligt mycket, älskar dig av hela mitt hjärta.

Skrivet 29 aug 2008

onsdag 28 januari 2009

176. Kvinnor - bilar

I dag lämnade jag in bilen till verkstan för att kolla upp bilen som inte vill starta då och då.
Jag hade till och med gjort en "checklista" på de saker de skulle kolla upp. Jag var in på nätet och kollade på sidor med problem med batterier och bilar som inte startar men jag hade en del ideer själv också.
Jag har haft problem varje vinter med detta sedan jag köpte bilen (ny)den är snart 3 år.
Jag fick en lånebil så jag kunde åka hem och vänta för det är omkr 5 km en väg.
När jag hämtade den på em. så visade det sig att jag haft rätt att det var nåt som drog ström. Det var en feldragning av kablar till framstolarnas uppvärmning, en säkring till radion som jag för övrigt aldrig har på plats. Det är en sån man tar med sig in. Bagage lampan har jag tagit bort förut för de sa den kunde stå och dra. Men det har ju inte hjälp ändå eftersom det fanns andra fel. Vi provade sätta dit den igen men se det gick inte den lyste trots att inte bilen var igång. Så den tog vi bort igen. Går ju ändå.

Tänk er ett kvinns som skriver checklista till verkstan. Jag undrar vad dom tänkte.
Men ett är helt klart vi kvinnor kan också när det gäller bilen, att känna på sig att nåt är fel, ingen avfärdar mig med att jag kör för lite. Visst kan vi le lite åt det eller hur.
Visst jag kör inte så mycket men flera dar i veckan blir det men om bilen står en dag så skall den starta, det gjorde min gamla bil jämt oavsett väder.
Jag hoppas problemen är löst nu, och jag får väl köra lite längre sträckor nån gång ibland för en riktig uppladdning det medger jag.

lördag 24 januari 2009

175. Födelsedagskalas

Titta där är farmor

Kolla pappa












I dag har vi firat min son och min sondotters födelsedagar.
Några dagar i förväg men sonen skall åka till Grekland till veckan på jobb så det måste bli den här dagen.
Mitt lilla barnbarn fyller 1 år, så fort tiden går, särskilt när det gäller barn märker man hur tiden går.
Mira är en så söt och snäll liten tjej. Jag=farmor kom bra överens som alltid vi lekte mest hela tiden och gick omkring och tränade de små benen.
Hon går inte än men tar riktiga kliv. Kan stå själv men inte riktig balans än på kroppen.Men den lilla munnen går hela tiden, hon pratar på med sitt språk och tittar på mig som om för att se om jag skulle svara och förstå, jag sa "jaha, säger du det, jo, jag håller med" osv.
Farfar, min ex, med sin nuvarande och så Carolas dotter (mitt barnbarn)med sin pappa och så hennes kille kom också och firade.
Det blev presenter och så tårta och Miranda fick kladda på lite själv, hon målade barnstolen med grädde och runt mun. Så härligt att se tycker jag. Fyller man 1 år då skall man naturligtvis få prova själv, så har alla mina barn fått göra också + barnbarnen.
En härlig dag att få umgås med båda barnbarnen trots 20 års skillnad i ålder på dem. Att gossa med den lilla, underbart.

Vemodet sätter in när jag kommer hem, ännu en händelse som inte min dotter får vara med om.

onsdag 21 januari 2009

174. Minnen


Bilen startade åkte extra turer för att ladda batteriet, postade brev sedan hämtade jag mamma vi åkte till och från tandl. Därefter åkte jag till kyrkog och skottade lite och handlade sedan hem igen.
Tung blöt snö idag men uppehåll lite moddigt och halt.Skall visst bli sämre väder igen och kallare, minus alltså. Blir nog väldig halka då igen.

Har suttit och tittat på lite filmer i datorn, jag har spelat in från videon till dvd skrivor.
Några måste jag göra om blev fel filformat. Tog en massa stillbilder också.
Tungt att se far och Carola men också glada minnen därifrån, filmerna är från hennes födelsedag maj 1993 och mitt födelsedags kalas, jämna år 1992.
Min kära älskade vackra dotter, vad jag saknar dej.
Vem kunde ana den tragedi som skulle komma 10 år efter detta, pappa gick bort 5 år efter mitt fylla jämna år kalas. Och Carola fick sitt bröstcancer besked 2002.
Gode gud så fruktansvärt jobbigt det är att se min älskade dotter men där är hon ung och frisk och de yngsta barnbarnen små. Min yngsta syster nybliven mamma. Där kan jag se min dotter som hon är i livet och det är ändå väldigt skönt att ha dessa filmer även om det gör hemskt ont.

Slagen ner i marken med klubba är man och aldrig går det att hämta sig helt igen men jag måste leva med det för de andra, dem jag också älskar lika mycket.

tisdag 20 januari 2009

173. Krångel=stressad

Tisdag:Vilket väder vi har blötsnö och blåst. Skjutsade mamma till tandl. när vi kom dit fick vi vända igen för det hon skulle ha hade inte kommit, numera skickas allt bort till tandtekniker söderöver åtminstonde privattandläk. I morgon skall jag skjutsa henne dit igen.
Men i helgen när jag skulle starta bilen så var batteri helt urladdat det händer varje år den här tiden. Ganska tydligt det är nåt som drar ut batteri så nu har jag beställt tid på bilfirmans verkstad (garanti)och gör en lista på vad de skall kolla nåt är fel bilen är inte 3 år än, köpt ny. I vilket fall som helst hade jag köpt batteriladdare förra ggn (vid jul) den inte startade så det fick stå på laddning i 1 och ett halv dygn. Så den startade idag.
Passade på att åka till Birsta och Barnenshus och köpte presenter till mitt lilla barnbarn som fyller ett år slutet denna månad.
Inte klokt så tiden går. Därefter direkt till kyrkog. och tände ljus, kunde inte göra det eftersom jag inte hade någon bil i helgen.
Suck, varför skall det alltid krångla med nåt, jag blir så stressad så fort det är nåt numera.
Men har lärt mig nu hur man tar ut batteriet ur bilen och sätter dit det och hur man laddar det, tittade på när sonen gjorde det. Frågan är om jag kan lyfta det, är ju väldigt tungt trots det inte är så stort.