fredag 1 augusti 2008

100. Etthundrade inlägget


Denna bild har jag tagit

Nu har det varit varm och soligt hela veckan och mer därtill. För varmt att sova riktigt bra trots alla fönster och balkong öppen. Inte har jag haft mycket energi heller att göra nåt.
Idag har det varit grått och små regnskurar och det behövs verkligen, gräsmattorna är torra och bruna.
Första dagen i augusti månad, min äldsta dotter fyller år imorgon. GRATTIS tösen min, från mamma. Inte för att hon läser här men ändå. Svårt att förstå att barnen också blir äldre och barnbarnen.
Jag har putsat köksfönstret idag i köket och det var välbehövligt har gått och gruvat för det ett bra tag. Fönsterputs är inte det roligaste precis, får väl dras med muskelvärk nu några dar, hihi, ovan vid att arbeta med en del muskler. Hmm. Spelar ingen roll har ändå ont i en del muskler jämt, nacke och armar, arbetsskador, slitskador. De blev värre när min dotter blev sjuk och gick ifrån mig (oss) fick muskelinflammation i hela kroppen.

På nåt sätt känner jag som om sommaren snart är slut och det är inte kul den är alldeles för kort.
Om några veckor är det dags att starta vår Febe verksamhet här i Medelpad efter sommar uppehållet. Blir kul träffas igen.
Ja, nu är det sent så jag skall sluta för denna gång.

onsdag 30 juli 2008

99. Från en vän


En vän, Susanne, sände mig denna bild. Tack. Hon har själv mist en son.

Min älskade dotter Carola, så svårt att leva utan dig här hos oss. Jag kämpar varje dag.
Din mamma

torsdag 24 juli 2008

98. Brev till min dotter

Kära dotter!
Jag hoppas du har det bra där uppe i din himmel.
Jag saknar dig så oändligt mycket och längtar efter dej i varje
andetag. Din dotter, syskon, syskonbarn mår bra. Vi har soligt och varmt
här nu, men sommaren går så fort förbi.
Jag vet vi träffas igen där du är, ett ögonblick för dej en
evighet för mig. Tills dess, vaka över oss och ge mig tecken
på din närvaro.

Jag älskar dig, din sorgsna mamma

PS. Några dar efter jag skrev detta fick jag se henne i drömmen. Hon var sjuk
men ändå pigg och vi var så hoppfulla, vaknade innan jag fick veta hur det gick i min dröm.
Verkligheten vet jag ju redan men det var ändå positivt att se henne pigg och hoppfull så var jag också i drömmen.

söndag 20 juli 2008

97. Mitt barnbarns dopdag den 19 juli 2008



Så var dagen inne mitt ny barnbarn, min son och svärdotters lilla tös blir döpt. 3 namn får hon och ett av namnen hon fått är Carola, jag är glad att de ville lägga till det namnet. Då lever namnet vidare genom henne. Dagen är varm och solig. Kyrkan ligger på en ö och en sluttning, Alnös gamla kyrka. Den är så fin, och jag kände en sån värme och det var ett sånt mjukt varmt sken därinne i kyrkan. Det var lugnt, stämningsfullt och vackert. Den lilla sov genom hela dopakten. När allt var klart, ja då vaknade hon.
Själv kände jag glädje och stolthet men också vemod och sorgsenhet, minnen kommer upp till ytan, en person saknas ju. Jag grät, tårarna rann, men jag tror att Carola var där med oss det var nog en del av den värme jag kände. Att få vara med på sitt barnbarns dop i en gammal liten kyrka är stort, ett nytt litet underverk som kommit till världen, hon är en liten del av mig också. Jag har förlorat en dotter, en bit som aldrig går att ersättas av någon men jag har också fått, ett barnbarn till att älska.
Efteråt tog jag prästen avsides till sakristian för en privat stund. Jag bad honom be en bön tillsammans med mig, för mina barn, mina barnbarn och den dotter som måste lämna oss och så kraft att orka fortsätta det liv som det blev.
Så blev det firande med den lilla, alla samlades hemma hos föräldrarna till barnet där bjöds på mat och sedan kaffe o tårta. De hade satt upp ett stort paryttält och väldigt fint blev det, vänner, släkt samlade och så utdelning av presenter till den lilla tösen som inte alls sov nu men var tyst och snäll.






PS. Kommentera gärna mina inlägg.

96. Barnvakt

Har varit barnvakt hemma hos mitt lilla barnbarn drygt 5 månader 2 dagar i rad 17.e och 18.e, medan föräldrarna förberett för dopdagen. Det har gått jättebra, hon är så snäll. Men jag måste erkänna att man är rätt otränad numera. Men roligt är det och väl hemma fullkomligt slut.
Men äsch, det är värd varje minut.

tisdag 15 juli 2008

95. Snart är det dopdag för farmors gull

Sitter här framför datorn och gör ett kort till dopdagen nu på lördag, då skall mitt nya lilla barnbarn, snart 6 månader döpas. Den goa söta snälla lilla tösen har stulit sin bit av mitt hjärta. De är små underverk.
Minns så väl min älskade Carolas dopdag. Vi stod där i kyrkan och så plötsligt gav sig hennes stora syster, då 3 år, iväg ut från kyrkan. Det var till att snabbt kila iväg och fånga in den lilla rymlingen. Fina, roliga minnen men ack så svåra ändå.

Överföring från videoband till DVD skiva via datorn har fungerat så nu har jag varit och inhandlat en bunt DVD skivor. De tar för stor plats i datorn annars om man skall lagra dem där. De är mycket som dyker upp när man håller på med detta. Den tiden man vill ha tillbaka men aldrig får och aldrig får man flera minnen från den man mist. Det gör ont det blir tårar men jag får bättre bilder i mitt arma huvud, jag vill ju inte ha de bilder som finns där sedan sjukdomstiden och när jag förlorade henne. Det ögonblicket hon gick ifrån oss vill jag helst inte minnas det är för hemskt. Jag accepterar det aldrig.

lördag 12 juli 2008

94. Idag är en sån dag, smärtans dag


Idag är en sån dag. Jag ser min dotter gå.
Jag ser min dotter gå, lämna oss för alltid, till en annan värld där jag inte kan nå henne.
Jag ser hur hon rycker till och öppnar sina ögon och tittar rakt på mig, trodde jag. Jag ser och hör när hon drar sina sista andetag och jag skriker rakt ut nej och åh nej. Allt blir tyst.
Jag ser det framför mig igen och igen och smärtan är outhärdlig, gråten, tårarna rinner, det är svårt att andas och det gör så ont, så ont. Varför måste jag förlora min dotter, varför se henne gå längre och längre från oss och bara hjälplös sitta och inte kunna göra nåt för att förhindra det som sker. Det går bara inte att acceptera.
Det är över 4 år nu och smärtan är inte mindre men det har tagit lång, lång tid att må bättre och jag kan glädjas nu åt dem jag har kvar, de är för dem jag lever och ber att jag aldrig mera skall behöva uppleva detta igen och jag kan vara relativt lugn längre tid.Men hon finns alltid med mig i mitt medvetande. Hon följer mig var jag än går eller är.
Skrivet kväll 12 juli 2008